Hej på er!

Gårdagen skulle ha spenderats på Microsofts julfest. Men när jag hämtade Lovis på dagis så var hon fruktansvärt labil och hostig. Efter flertalet gråtattacker bestämde sig hennes trötta föräldrar sig för att det inte skulle bli någon fest. Vi är bangare. Det blev en snabb och slapp middag inne hos mamma och pappa, som skulle ha passat barnen,  Sofia och Viggo var också där. Sen blev det in till oss och somna i soffan (i följande turordning; först Lovis sen Leo sist jag) framför Idol.

Jag känner mig väldigt tudelad när det gäller att ha missat festen. För det första så är det ju alltid trist att vara en bangare och Lovis mådde ju faktiskt okej idag. Sen så såg jag på Fejjan att Sofie hade skrivit att hon haft kull. Men det var jäkligt skönt att bara vara hemma. Jag tror att jag behövde det minst lika mycket faktiskt.


Idag var det dessutom dags för Leos sista kalas. Det var ett riktigt lagom kalas! Riktigt mysigt att träffa alla. Skönt att Marinette äntligen verkar vara på bättringsvägen, my god, jag trodde för en stund att familjen Busk var dömda till ett liv i evig förkylning. 

Christian är ute med sina polare så han liftade med Maria och Philip direkt från kalaset. Och lämnade mig med all disk, den mannen... Nej då, skämt åsido, det fick han göra.

Carro och hennes små sötnosar stannade kvar och hängde med mig. Det var väldigt mysigt. Carro är en såååå mysig tjej på alla sätt. Jag tycker verkligen om den kvinnan. Frederic gjorde helt rätt i att gifta sig med henne!

Amanda stod för dagens barndomsflaschback när hon dök upp med våfflat hår! Åh jag har minsann våfflat mitt hår ett stort antal gånger och känt mig lika fin varje gång. Undrar om man skulle känna sig lika fin om man gjorde det idag?


Vi skjutsade hem Carro och barnen sen slog vi oss ned i soffan framför TV'n och våra andra vänner, Chips och Dipp gjorde oss sällskap. Det är ena riktigt bra vänner måste jag säga!

Sen lagom till läggdags började Lovis hosta ofantligt mycket. Hon kanske är på väg att bli sjuk i alla fall? Känns bra att hon då sprungit runt på kalaset som en annan smitthärd. Det blev till att ta fram en annan kompis, Hostmedicin. Nu har hon i alla fall äntligen somnat, för sisådär en tio minuter sen.

En härlig grej som Loppan har ärvt från sin pappa är att hon snarkar typ lika högt som honom. Så det känns aningens bittert att jag har hänvisat maken till Leos rum i natt (vilket jag brukar göra när han har haft en ute-kväll) och glatt erbjudit mig att ha barnen i vårt rum (för det går ju inte att bara ha ett barn i sängen det är ju ORÄTTVIST!). Jag lyckades trots allt inte undvika snarkningar i natt. 


Vem vet? I natt kanske blir den första gången jag gör ett natt-inlägg på denna blogg!!!