Flygresan gick toppen. Vi var lite oroliga eftersom det var lange sen Loppan flog och hon dessutom varit hangig. Men hon alskade det! Annu battre var det att komma hem till kusinerna som visade sig ha ett helt lass med gamla Barbie och PollyPocket hemma. Nu vill hon typ inte lamna huset. Nu ska jag rota fram ett par leopardskor.
Sen far vi se om vi kan locka ut familjen pa en prommenad.
Det har tangentbordet ar helskumt. Saknar som du marker nagra bokstaver ochsa har andra bokstaver bytt plats. Helskumt!
Oj, helt plötsligt fick jag ett ryck idag och gick på husvisning. Spontant och själv med barnen eftersom Christian jobbade. Fiiiiint hus var det. Jag blev sugen...
Men, som jag brukar säga, överallt där det finns någonting som jag tycker är fint finns det också en man som ska övertalas. Lite dålig timing bara eftersom vi åker till Paris på tisdag. Det är inte så att man hinner besöka banken och så vidare men drömma kan man ju alltid göra. Sen är det ju toppen när drömmar blir till verklighet... OM de blir det alltså...
Barnen kände sig som hemma i huset i alla fall. "Mamma får vi leka kurragömma fast utan att röra något?" "Mamma får man låna toaletten?" "Mamma får man leka med de där grejerna?" "Mamma får man ligga i sängen?" Svaret var så klart nej på samtliga frågor, förutom toalettfrågan. Men det visade sig att det inte låg ett behov bakom den frågan, den var bara helt appropå.
Igår träffade jag Kristin i Vällingby. Vårt mission var att hitta 60-tals kläder till uppvisningen. Det gick så där. Allt jag kom över som hade med 60-tal att göra var ett par solglasögon (här på min egen modell Christian)
Suddig bild...
Men jag hittade en riktigt snygg kavaj som ska invigas redan i morgon! Trodde inte att man kunde längta så efter att få ha på sig ett plagg. Det är nästan löjligt. Min telefon spelade ett spratt med oss och hade ställt om sig så vi fick bryta mitt i fikat, slängde i oss kaffet som om det var en nubbe och sprang åt varsitt håll, skitstressade. Väl i bilen så upptäckte jag att det var bara min mobilklocka som hade hoppat fram en timme. En typisk Johanna-grej.
Loppan är hängig och har feber. Idag har hon som tur är varit lite piggare så jag hoppas att hon hinner bli frisk till på tisdag. Nu ligger hon och sover i soffan.
Nu måste jag gå och pussa på henne så att hon vaknar. Vi vill ju att hon ska sova i natt också.
Sitter och letar bra shoppingtips i Paris. Myntet har inte trillat ned för mig ännu. Vi ska åka till Paris på tisdag men jag fattar det liksom inte. det är för mycket annat som snurrar i huvudet just nu. Så, nu försöker jag släppa stressen och i stället fokuserar jag på Paris och shopping, så kanske myntet trillar ned till slut.
Jag behöver verkligen stanna upp och få lite distans. Ska verkligen bli skönt att få komma iväg. Overkligt men skönt...
Det blir definitivt en sväng till Colette. Inte bara för att Christians syrra heter så utan för att det är en butik som rekommenderas av många.
Nu ska jag krypa upp i soffan brevid Christian och vara lite ynklig. Jag behöver kramar och kärlek. Men framförallt så behöver jag lugn och ro. Och kanske ett glas vin...
Nu har jag bara 2 arbetsdagar kvar innan vi åker till Paris. Känns skönt. Just nu är jag såååå sliten. Som lite extra krydda på moset så var Lovis vaken i natt och hostade, ja hon hostade när hon sov också så jag var vaken mer än henne. Idag sitter jag hemma och jobbar och Loppan får ligga och softa på soffan. Igår var inte en bra dag så nu lämnar jag den officiellt bakom mig.
En bra grej var att Christian också fick tillbaka på skatten. Jihooo! Vi är rika!!!! Eller, ja, rikare i alla fall.
Igår pratade Christian med Coco (syster i Paris). Paris hade bjudit på 18 grader och strålande sol, träden har börjat slå ut. Men jag vågar inte ropa hej ännu. "Packa tunna jackor", sa Coco. Jag är svensk och litar därmed inte ett dugg på väderprognoser, så jag packar en tjock kofta också.
Nu ska jag jobba en stund innan det är dags att skjutsa Leo till skolan.
Idag satt jag hemma och jobbade. Det var härligt. Lite balsam för själen på sätt och vis.
Först kom pappa in och satt hemma hos oss medans städerskan var hemma hos dem. Han hade med sig datorn och där satt vi i varsin värld med en varsin kopp kaffe. Mysigt faktiskt.
Sedan ringde Sofia och tittade förbi. Så då satt vi helt plötsligt 3 personer i olika världar med varsin kopp kaffe i handen. Ännu mysigare.
Jag och Sofia tog en sväng runt ön. Jag uppskattar verkligen att få sådan här tid med min syster utan barn i närheten. Hon är utan tvekan en av de viktigaste personerna i mitt liv. Först fick hon gå och låna ett par skor från mamma. Det blev en fantastisk kombo. Gravidmage, leggings och gympadojjor.
Hon är fin min syster! Snart är det bebisdags! Här ovan skådar ni en gravid kvinna som inom loppet av några ynka veckor kommer att ha en liten bebis snusandes i famnen! Jag längtar!
När vi kom tillbaka hem så möttes vi av denna syn
Det har verkligen varit en mysig dag. Jag har jobbat och fått massor gjort på samma gång som jag har hunnit få massor med tid att bara få vara med de jag tycker om. Det är fördelen med att jobba hemma.
Jag är tillbaka. Det var så länge sedan jag bloggade att jag nästan inte kom ihåg mitt lösenord.
Jag har haft en dålig period. Min magkatarr har kommit tillbaka tack vare att det varit så stressigt på jobbet i kombination med att jag ställer höga krav på mig själv. Nu håller jag på och landar igen och försöker anpassa mig och bli lite bättre på att planera min tid och framförallt på att ta hand om mig själv. Sist jag mådde så här så var jag på ett jobb där jag inte trivdes, då ville jag bara lägga mig i fosterställning och gråta. Nu är det helt annorlunda, jag vill kämpa och jag har redan rest mig upp. Skön känsla mitt i allt det osköna.
Nog om det. Jag ska berätta om några saker som gör mig glad just nu.
I helgen hade vi kalas för Lovis. 2 stycken faktiskt. Det var mysigt och min lilla diva njöt av sin stund i rampljuset. Det gjorde mig glad.
Min syster har återigen börjat blogga. Hon är bäst på att blogga! Seriöst bäst. Jag blir glad av att läsa hennes blogg.
På tisdag åker vi till Paris. Det gör mig glad.
Jag får tillbaka MYCKET pengar på skatten. Det gör mig också glad. Men det förståss, vi har ju inte fått Christians besked ännu och det kan ju i värsta fall jämna ut mitt. Haha, men jag passar på att njuta av stunden.
Våren närmar sig. Det gör mig glad.
Nu ska jag jobba lite. Sitter hemma idag. Fönstret är öppet och fåglarna kvittrar utanför. Jag känner att jag är på väg tillbaka. Sakta men säkert. Senare kanske jag laddar upp lite bilder från helgen.
Idag känner jag mig totalt avslappnad och har äntligen hittat tillbaka till mig själv efter att ha känt mig låg under en period. Tänk vad lite tid med barnen kan göra!
Jag inledde dagen med att jobba hemifrån på förmiddagen. Skulle egentligen ha åkt in och varit med på ett möte (ytterligare en lansering som står och knackar på dörren) men jag kände att jag ville utnyttja min tid lite bättre så jag beslutade att hoppa över mötet och använda den tiden till att jobba effektivt istället. Bra beslut, för jag fick massor gjort.
Barnen var hemma och såsade omkring i pyjamas fram till lunch. Det gillade de! Jag med för den delen!
Fast sen tyckte vi att det var dags att rycka upp oss och ta en prommenad i det underbara vädret. Vi bestämde oss för att gå ned till sjön och kolla om isen låg kvar (som om det var några tvivel, vi har Finlandsfärjor som sitter fast i isen liksom...).
Leo hade brådis ned till sjön.
Det hade inte Lovis som satte sig och vilade på snövallen intill vägen.
När vi kom fram till badplatsen så möttes vi av detektiven Leo (som typ redan hunnit vara där i 5 minuter) som hade upptäckt ett mystiskt försvinnande. Jag och Lovis var tvugna att blunda för inte nog med att försvinnandet var mystiskt, det var en överaskning också!
Var är bryggan!?!
Leo var tvungen att hämta utrustning i sjöboden. Här skulle det utredas!
Det var en härlig prommenad som fick all stress att bara rinna av mig. Efter det åkte vi till Troxhammar och fikade. Jag är så glad som har de här två härliga ungarna i mitt liv, det hade ju varit sjukt trist utan dem (även om Christian är lite som ett tredje barn haha)! Jag är ju så klart överlycklig över min fina sambo också, bättre går verkligen inte att hitta. Sen är det dagar som denna som man förstår varför man bosatte sig på landet.
Nu ska jag sätta mig framför TVn och invänta Christian som är på AfterWork.
Satt och letade efter bilder igår och då hittade jag en massa godingar. Så nu har vi haft en riktig nostalgitripp. och kollat igenom massor tillsammans med barnen. Herrejösses, går tiden så här fort? Måste blli bättre på att bromsa in och bara njuta.
Jag önskar att jag kunde visa er alla, men jag får välja ut några stycken.
Leo, 2,5 år, fångad i luften på gympaläger i Danmark
Lovis, pytteliten.
Kanarieöarna
På läger i Italien.
Shit, det är svårt att inte få en tår i ögat när man ser så här gamla bilder. Nu sitter man liksom och kollar på dem tillsammans med sina barn. "Vad söta vi var när vi var små" säger de. Då har man stora barn.
Nu ska jag kolla vidare innan det blir läggdags. Bara lite till...
Bara minuter kvar till en riktig mötesdag på jobbet. Vi ska planera och prioritera. Det kommer bli bra och förhoppningsvis lugnare. Den här dagen känns allting lite lättare på något sätt. Skönt. Kanske är det idag det vänder?
Igår jobbade jag hemma på eftermiddagen med fullt med ungar i huset. Det var mysigt. Så jag lekte Super-MOM och stekte pankisar. Jag gillar det :).
Min fina syster tog hand om Leo igår. Nu är det inte långt kvar minsann. Snart får jag sniffa bebis. Kan inte fatta hur stora mina egna barn har blivit. Sanslöst. Snart fyller Lovis 5 år. Igår hittade jag mycket gamla bilder på mina små godingar. Tiden har rusat men det är ju lite charmen i det här me att ha barn också. I kväll ska jag gräva djupare tillsammans med Lovis har jag lovat, och kolla fler bilder. Längtar!
