MAN MÅSTE JU KUNNA KLÄTTRA I TRÄD NÄR MAN ÄR BARN!
Kategori: Allmänt
Sitter hemma och jobbar för andra dagen i rad. Skönt att kunna göra det. Igår satt jag väldigt sent för jag ska pipa iväg med ungarna och fixa nya pass i eftermiddag. Mallis närmar sig ju med stormsteg...
Gissa om jag behöver det! Jag har varit så tokigt trött den senaste tiden. Det känns som att jag går omkring i dvala.
Flera jag har pratat med har sagt att det är inget annat än vårtrötthet, så nu har jag fått en diagnos dessutom.
Extra mycket kaffe botar inte vårtrötthet, det försökte jag med häromdagen. Då kände jag mig istället sjuk. Frisk luft hjälper för stunden, men då blir man desto tröttare när man kommer in igen. Så idag provar jag en ny metod. Jag skrattar tröttheten rätt i ansiktet och bestämmer mig för att jag är pigg. Hur det har fungerat hittills? Sådär, men allt har ju en startsträcka.
Just nu är jag inne i en period då jag gör allt för att få lite ny inspiration. Det var länge sedan jag kände mig sådär inspirerad att man bara måste ha ett papper framför sig. Skaparglädjen försvinner liksom med vardagsrutinerna på något sätt. Idag när jag kommer hem ska jag ta mig tid för lite inspiration. Jag har dessutom lovat barnen att vi ska göra någon form av nedräkning till Mallis. Det hjälper jag gärna till med!
I söndags när Christian var och jobbade så gick jag och barnen ut en sväng. Vi klättrade i träd. Jag älskade att klättra i träd när jag var liten. Man klättrade till det tog stopp liksom. Det gör inte mina barn. Jag fick upp Leo en liten bit i alla fall. Nu har jag som mission att lära ungarna hur man klättrar i träd på riktigt. Det blir snart en utflykt till den skogen (läs dungen) som jag brukade klättra i.
Nej de hoppar inte ned i sjön de hoppar till bryggan...
Medan Leo var på dansen så tog jag tillfället i akt att tjata in delar av min önskelista i Lovis huvud så att hon i sin tur kan tjata på sin pappa. Mycket listigt drag. Hon provsatt fåtöljen 3 gånger. Nu hoppas jag bara att den står kvar på samma ställe när de åker dit nästa gång så att de hittar den snabbt.
Christian, det var på Ekerö Möbler, och Lovis gillade den minst lika mycket som jag. Jag vill även påpeka att du tyckte att den var skön när du provsatt. Du kanske dessutom skulle ta tillfället i akt och löneförhandla...
Jag lärde även Lovis att sitta på prislappen så att hon döljer priset för pappa tills han har beställt. Ibland känner jag mig som ett geni alltså!
