Vardagar och fredagsmys

Här kommer alla känslorna...

Kategori: Allmänt

 
Har hållt mig undan igen. På samma gång som jag avskyr december på grund av all stress som denna månad för med sig så älskar jag ju att få fira Leo och julen och allt som kommer med det. Det är bara så svårt att räcka till som människa denna månad... Sen tar det härliga slut så rackarns fort. Denna jul hände det som inte får hända.
 
Vi var mitt i julstöket. Vi hade haft kalas för min fina brorson Emil som fyllde 7 år och slog oss ned i soffan, som man gör på kvällen. Började kolla på mobilen. Gick in på Aftonbladet och läste "23 årig svenska död i lavin i Verbier". I normala fall hade jag fortsatt att scrolla mig igenom sidan men igenkänningen högg liksom tag i mig. Jag klickade mig vidare och läste. Klumpen i bröstet växte sig större. Det kan väl inte... Sådant här händer ju inte...  Visade Christian för att se om han tänkte på samma sak som jag. Fan, det gjorde han, klumpen ökade sin storlek i min bröstkorg. Vi gick in på hennes Facebook, bara en som hade skrivit "lever ni?" Och länkat till artikeln. Desperat började vi surfa runt för att se om man någonstans kunde få ett namn. Tillbaka till Facebook och där var den, den första RIP-kommentaren på hennes sida. Det kändes som ett vakum, känslan av att någonting har hänt som aldrig kommer att kunna rättas till eller tas tillbaka. Sanningen slog till som en käftsmäll och när telefonen ringde, och vi fick det  bekräftat att det var vår fina Mickis som omkommit, kom tårarna. 
 
Mickis som kom till vår gympagrupp bara 11 år gammal, med världens största leende på läpparna som alltid gjorde sig påminnt. Mickis som alltid var så öppen, engagerad och inspirerande. Hon finns inte längre. Det är helt ofattbart och så sorgligt att jag vill inte vet var jag ska ta vägen. 
 
På senare år hade vi inte möjlighet att ses lika ofta. Senast jag såg henne var i juni och jag grämer mig så över att jag inte hann prata ordentligt ned henne då. Jag hade kunnat ge vad som helst för att bara få byta några meningar till med henne. När vi pratade kom vi alltid in på djupa saker men vi pratade om dem med lättsamhet och kunde sedan släppa dem för att gå vidare med något helt annat. Det var sådan Mickis var, hon lät hjärtat styra henne och det gjorde henne till en beundransvärd person som utstrålade så mycket positiv energi att hon kunde lyfta ett helt rum. 
 
Vi skickade sms till de andra tjejerna och de som vi känner som har stått henne nära. Det var en tung kväll.
 
Det är inte alla som förstår hur nära vi är varandra i vår gympafamilj. Jag ville bara ha mina tjejer nära och det var en så bra känsla när vi möttes upp hemma hos Clara på eftermiddagen efter. Vi satt där, alla som förstår, och vi tröstade varandra. jag trodde aldrig att vi skulle behöva gå igenom något sådant här tillsammans. Men detta har fått mig att inse att jag inte vill släppa dessa tjejer ur mitt liv för allt i världen. Vi har hängt ihop i både med- och motgångar, jag har tröstat och skällt, oroats och glatts, jublat och gråtit, busat och pratat allvar. Vi har setts varandras bra och dåliga sidor och många av dessa tjejer har funnits i mitt liv längre än många av mina vänner. Det är som att ha en bunt extra lillasystrar. Fast en av dom är oss så ofantligt saknad. Våran lilla grupp är en person kort och det kommer alltid att vara en tomhet efter Mickis. 
 
Så tänker jag på Mickis familj och det ofantliga lidande som de går igenom här och nu. De finns ständigt i mina tankar. Härom kvällen hade jag och Lovis filmmys och då när hon låg uppkrupen i mitt knä så blev jag helt överväldigad av känslor. En förälder ska inte behöva förlora sitt barn! Jag lider med dem.
 
Jag har så nära till tårar hela tiden och jag tänker massor på de jag har i min närhet och hur jag ska ta tillvara på relationen med de som står mig nära. Och Mickis kommer för alltid att vara min förebild för hur jag vill påverka min omgivning och hur jag vill att mina barn ska växa upp och bli som personer.
 
Fina Mickis! Jag kommer alltid att sakna dig och minnas dig med glädje! 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: