Vardagar och fredagsmys

Myser på tu man hand

Kategori:

Ibland är det skönt att bara rå om ett barn. Att kunna ge 100%. Jag och Leo hänger i Kista. Jag har varit på Game alldeles för länge, men det gör inget för Leo var nöjd. Jag har köpt ett legobygge som jag vet att han kommer tröttna på snart. Det gör inget. Den dagen vi säljer av Leos lego kommer vi bli rika... Nu fikar vi alldeles för dyrt fika. Leo har fotograferat både mig och sig själv och han är supernöjd. Det gör en mamma lycklig!

Ibland blir man varm i hjärtat

Kategori: Allmänt

 
Fasiken vad många saker det finns som kan göra en glad i vardagen också! Idag har varit en sjukt bra dag.
 
Jag har en ganska så intensiv jobbperiod just nu och då är det verkligen svårt att vara pigg och motiverad. Då behöver man någon eller något som rycker upp en och peppar en ibland. Det har jag verkligen fått!
 
Det började egentligen redan igår. Jag har fått den stora äran att presentera min marknadsplan på ett event som vi ska ha i Berlin om 2 veckor. Alla som har samma motsvarande roll som mig runt om i världen kommer att delta. Alla. Och de vill ha med min lilla marknadsplan. Det är stort för mig. Skryt-moment!
 
I morse så fick jag göra mig i ordning med skrattande busungar i bakgrunden. Christian sprang runt och busade med dem och jag fick höra deras härliga skratt. Egentligen räcker det för att jag ska ha en bra känsla i hjärtat hela dagen.
 
Sen så kom min underbara kollega Eva tillbaka från New York och hon hade köpt med sig en väska som jag drömt om länge, (och ett datorfodral) till mig. Så himla gulligt av henne och det verkade som att hon tyckte att det var roligt att få göra det för mig. Jag typ slängde mig på henne och kramade henne. Känner mig fortfarande som ett barn på julafton.
 
Ibland har man ju dessutom sådana dagar då man får extra många komplimanger. Idag var en sådan dag för mig. Allt ifrån kommentarer om mina kläder och min frisyr till överrumplande kommentarer om den här bloggen.  
 
Husbygget rör sig allt närmare, inom kort kanske vi till och med är tomtägare tack vare positiva besked idag.
 
Dessutom så har jag ju Christian som min stöttepelare. Det är svårt att inte vara pluttenuttig och kärleksfull när man har honom kan jag säga. Men det finns ingen annan som jag kan sitta i ett långt telefonsamtal med och bara prata blaj med rysk brytning. Vi är lika sjuka i huvudet båda två och det är ju härligt.
 
En jävligt bra dag helt enkelt. Den räcker för att hela veckan ska vara bra!
 

Smultronställen

Kategori:

Leos läxa denna vecka är att skriva om sitt smultronställe. Jag tänkte direkt att han skulle välja Musabo, landstället i Skåne. Sen kom jag på att det är ju sålt, visserligen inom familjen men ändå, och Leo är en känslig kille så han kommer säkert att bli deppig när han kommer på att det inte längre är vårt. Jag målade upp ett scenario med tårar och hela skiten. Men nu har han börjat skriva. Inte är Musabo hans smultronställe inte. Det är soffan som är hans smultronställe. Soffan. Briljant!
Nu ligger jag i mitt smultronställe, sängen, och kollar på tv.

Vilken jäkla I landsmänniska man är

Kategori: Allmänt

Var ute och gick med Christian idag. Vi gick förbi ett radhus som ligger precis bredvid barnens gamla dagis. Huset är helt utbränt, det ser ut som en bränd kuliss. Så vet man att det bodde en familj med 3 barn i det... Tur att de hann ut ur huset! Men tänk att behöva gå igenom en sådan hemsk upplevelse. Hur kommer man tillbaka efter något sådant? Känns ändå bra att vi var med och bidrog genom att skänka lite kläder och leksaker till familjen. Det var fina Ida som fixade en insamling. Tack fina Ida! Det kändes bra i hjärtat och vägde upp den den tunga känslan som man fick när man går förbi. Förhoppningsvis hjälpte det familjen en bit på vägen. Jag måste liksom sluta med mina I-landsproblem på en gång. Jag har mitt fina hus och min fina familj välbehållen. Det är mer än tillräckligt.
 
Snart kommer Rikard och Lisa. Christian håller på med långrock så det doftar underbart här hemma. 

Fredag idag!

Kategori: Allmänt

 
Ååååh vad härligt med fredag!
 
Idag har jag varit i stan på möte hos min gamla arbetsgivare som jag numer är uppdragsgivare åt. Riktigt trevligt var det. Lovis fick följa med för hon var sjuk igår och var tvungen att ha en sådan där feberfri dag.
 
Det gjorde henne ingenting. Det är ett ganska roligt ställa att hänga på visade det sig. Ibland önskar jag att jag hade ett barns kriterier när det kommer till att uppskatta det man har i sin omgivning. Kotoret är ganska trevligt inrett. Personligt, på ett bra sätt. Det första Loppan fick se när vi kom in var en vit hästbak i naturlig storlek som stack ut igenom väggen varpå hon glatt utbrast "Åh fett snyggt". När det sedan var dags att gå på toaletten tog det väldigt lång tid. Jag frågade om det var för att det hängde så fina planscher där inne med hundvalpar och japanska figurer och allt möjligt på. "Nej det var för att jag bajsade. Men annars hade det varit därför" fick jag till svar.
En annan sak de har är en koja. Den hänger mellan två pelare några meter upp i taket. "Holken" tror jag att den kallas. Den fick Lovis klättra upp i. Lyckan var gjord. Hon vill tillbaka.
 
Jag ska bli lite mer så. Hänga kvar på toaletten för att lukta lite extra på den där väldoftande tvålen. Bli impad av inredningsdetaljer och visa det utåt. Funderar på att föreslå att vi kan ha vårt nästa möte i "Holken".  Åh! Jag skulle ju ha tagit en bild på Lovis i holken!
 
Ikväll kommer Jessi och Mange med alla sina barn för att käka lite middag med oss. Ska bli supermysigt.
 
I morgon är det äntligen dags att få träffa Rikard och Lisa igen. Som jag har längtat!
 
Det kommer att bli en härlig helg!
 

Tiden

Kategori: Allmänt

Ibland kan man inte fatta hur fort tiden går.
 
Igår var det den 10 oktober. För oss är det ett speciellt datum och har varit det länge. Men det har liksom blivit extra speciellt.
 
Jag och Christian förlovade oss den 10 oktober för, håll i hatten,13 år sedan. 13 år. Det är sjukt lång tid. Vår förlovning började i en graviditet, jag blev gravid när vi inte hade varit tillsammans så länge och gjorde en abort den 10 oktober, så vi ville göra något bra av detta. För 13 år sedan. Därför är det en speciell dag till att börja med. Ett tag hade vi som plan att gifta oss 101010. Sen så var det även Christians pappa Lars-Erics födelsedag.
 
Men så för ett år sedan den 10 oktober, firade vi Lars-Erics födelsedag. Det var sista gången vi firade den. Det var dagen då vi förstod att det handlade inte om månader. Det handlade om veckor. Sjukdomen hade börjat äta upp honom. Man kan säga att poletten trillade ned och cancerdimman vek undan för att liksom bli konkret, som ett mörkt moln på himlen när man definitivt vet att det kommer att börja regna. Den 16 november tog han sitt sista andetag.
 
Så, igår kändes 10 oktober annorlunda. Vi åkte till minneslunden alla tillsammans, tände ett ljus och lämnade teckningar och små soldatgubbar till Lars-Eric, där han nu än befinner sig. Jag viskade grattis ut i tomma intet och summerade ett år för mig själv. Jag vet att han är stolt över gesten och den familj han har lämnat bakom sig. Så det kändes bra, men på samma gång djupt och episkt. Man kan liksom inte förstå hur ett år kan ha gått. Det känns lika mycket som igår som för länge sedan. Tiden är konstig. Ibland får så mycket plats på 1 år. Det skrämmer mig och sporrar mig på samma gång.
 
 
Så kollar jag på ringen som sitter på min hand. Vi betalade inte mycket för våra ringar, typ 700 kronor för båda. Men jag kan inte tänka mig ett liv utan den. Vi hör ihop, det har vi ju ett 13 årigt bevis på. Lång tid bakom oss, lång tid framför oss.
 
 
I lördags var vi på en gympaåterträff. Det var jättetrevligt att få träffa alla och se vad tiden hade gjort med dem. Vissa förändras, vissa inte. Vissa ser ut exakt som de gjorde för 10 år sen. Vissa, som man inte hade en aning om att de skulle bli ens bestående vänner då, är fina vänner värda massor av kärlek nu. Vissa hälsade knappt. Vissa visste inte att Lars-Eric, som alltid funnits med i den världen, hade lämnat oss. Vissa grät och sa så fina ord som värmde att veta. Vissa var det så härligt att få träffa igen. Vissa satt i taxin på väg hem och summerade känslan av att träffa alla igen. Vissa kände att det har hänt så mycket som flera inte har en aning om. Vissa har verkligen verkligen förändrats. Vissa har blivit en helt ny människa. Vissa är glada att de 13 år senare fortafarande har varandra.
 
Tiden kanske inte är så illa så länge man har varandra och är inte traditioner, oavsett vad de är baserade på, rätt fina att ha ändå?

Livsfarligt

Kategori:

När man vaknar på morgonen med barnen ingosade på varsin sida om en då är det ju sjukt jobbigt att gå upp och pallra sig iväg till kontoret!

Nej idag är inte en bra dag...

Kategori:

Men det gör inget. Jag laddar batterierna och börjar liksom om på nytt i morgon. Så får det bli.

Tur att jag har Christian som peppar mig för annars skulle jag sitta här hemma och tycka jättejättesynd om mig själv, av ingen som helst anledning. Nu tycker jag istället att det här artade sig till en helt okej dag i alla fall.