Kanske ska börja blogga igen?
Kategori: Allmänt
Jag funderar på om jag inte ska ta och väcka liv i den här bloggen igen?
Jag älskar ju att skriva egentligen och kommer ofta på mig själv med att tänka att jag ska blogga om det jag precis tänker på eller upplever. Men så kommer jag liskom aldrig riktigt dit.
En ny app fick mig att längta tillbaka till bloggen lite faktiskt. Jag blev inspirerad. Bloggkeen är en app som hjälper en att följa sina favoritbloggar. Jag laddade hem den för att få lite inspiration på kläder, men jag kände mer att jag ville ta upp bloggandet själv.
En blogg som jag följer och älskar är Elaine Eksvärd. Fantastisk blogg! Jag har lyssnat på Elaine när hon håller föredrag och jag tycker att hon är skithäftig. Det är någonting extra fascinerande med människor som vågar utelämna sig själva och vara öppen med sina brister på samma gång som man är stolt över sina styrkor. Jag skulle behöva lite mer av den egenskapen själv.
Jag är egentligen en skitbra människa, jag är bara lite feg för att skryta med det. Dessutom så kan jag ibland, eller ja oftast, tycka att det är skitläskigt att visa den operfekta delen av mig själv. Det bottnar i att jag från att jag var liten haft sjukt dåligt självförtroende. Jag har jobbat otroligt mycket med det och får världens stöd från min familj. Nu är det inte det som utmärker mig längre, men det kommer fram ibland. Jag har till exempel ångest över att folk läser den här bloggen. Är rädd för vad folk ska tycka om mig.och det gör mig irriterad så in i... Jag är ju den jag är och jag har det hur bra som helst så jag har all anledning att vara trygg i mig själv.
Det finns inget som jag retar mig så mycket på som ytlighet och då menar jag ytlighet i form av att man lever sitt liv i någon slags fasad. Det finns gott om sådana exempel och de ger mig rysningar. Man ska leva sitt liv precis så som man vill leva det och skita i alla fasader, man ser ändå in bakom fasaden hos de flesta. Ibland kan jag känna att det är lite väl mycket fasad där ute. Vad ska det vara bra för? Är det sådana ideal vi vill att våra barn ska ha? Jag vill att mina barn ska vara trygga i sig själva och känna att de duger som de är utan att de behöver låtsas eller vara lismande och nätverkande för att göra intryck. Jag är helt övertygad om att de, med sina personligheter, kommer att gå rakt in i allas hjärtan. Men det hänger liksom på oss om det blir så eller inte, vi måste våga rasera alla murar och fasader.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här inlägget. Jag vet egentligen inte heller om det är början på ett fortsatt bloggande eller det enda blogginlägget jag kommer att göra på länge. Jag känner bara att jag har tröttnat på all yta och falskhet som finns runt omkring mig. Fram med genuiniteten!
Under det senaste året har jag upplevt saker som gör mig så tacksam över allt det fina som jag har i mitt liv. Det är fantastiskt och jag älskar mitt liv. Så det så!
//
Johanna
