Vi hittade stolar som BÅDA föll pladask för när vi var i stan idag! Christian gillade de så mycket att han inte ens reagerade på att de var dyrare än de andra stolarna som jag försökt tjata in i flera år. Jag blir äckligt lycklig över denna typ av framgångar...
Hon är söt, busig, väldigt finurlig och just nu hoppar det ut så mycket klokheter och frågeställningar ur henne. Idag busade vi och då helt plötsligt stannade hon av och sa "jag vill aldrig bli vuxen! Och jag vill att du inte ska växa mer". Hennes sätt att säga att hon vill stoppa tiden liksom...
Idag har jag varit inne på kontoret och jobbat. Jag måste säga att jag faktiskt känner mig stolt över de saker som jag har åstadkommit på jobbet den senaste tiden. Detta trots allt kaos som har varit privat. Det måste man väl ändå få vara lite stolt över!?!
I morgon ska jag jobba hemma. Först ska vi åka in till stan och käka en god frukost och jobba från ett mysigt café medan städerskan röjer runt här hemma. Likväl som att sitta hemma så kan man ju sitta i stan med en god kaffe i handen!
Det är tråkigt att åka bil! Men det känns nästan som vår ute! Blir många promenader nästa vecka. Bjuder på en bild som Loppan har tagit på sig själv och som jag hittade i min telefon som en trevlig överraskning. Hon har övat på att kolla i kors de senaste dagarna. Antar att hon själv ville se hur det såg ut...
Har haft en riktigt mysig dag med familjen, Michella och Johan! Vi har badat i hotellpoolen, strosat runt på stan, långfikat och softat. Enligt Christians app så har vi gått över 7 km totalt sett.
Dagen rundades av med tacos och mello hemma hos Michella och Johan. Mysigt! Det är väldigt sällan som vi får ses på det viset. De har bäddat upp spjälsängen och vagnen stod redo. Om en månad lite drygt har de en liten bebis!
När barnen började bli trötta var det dags att gå tillbaka till hotellet. Lovis, som nästan somnade i soffan, blev typ pigg av prommisen och har spexat som en galning här. Nu sitter de i sina sängar och varvar ned med sina nyinköpta leksaker som de har betalat med egna pengar. Hade gärna stannat här en natt till!
Jag och barnen utforskar hotellrummet! Följande saker finner de imponerande: "En sådan här försäkringsgrej" (se bild) Fruktte Ett fönster som man kan leka krig i Fönster till toan Kylskåp med en massa grejer i Pizza Hut i källaren Att vi bor på samma våning som poolen Att det är öppet till rummen mittemot för att de bygger om
Barn kan verkligen se det bästa i allt. Det är därför det är så kul att resa med dem!
Då har ytterligare en galen dag passerat. Även denna fylld med möte. Vi hade en teamkonferens för alla i mitt team. Väldigt trevligt och chefen lyxade till det med godis, jordgubbar och nötter som vi kunde mumsa på för att hålla oss vakna. Ändå var det knappt att jag gjorde det. Höll mig vaken alltså...
Direkt ifrån konferensen in i bilen för att stressa hem till gympaträningen. I bilen hade jag telefonmöte med några kanadensare (tror jag att de var). Jag kände mig nästan som en viktigpetter...
Gympan med galna 6-7 åringar blev grädden på moset. Tur att Emma kunde ställa upp och stötta mig i sista sekund! Emma, du är en ängel! Jag är helt slut nu!
I morgon efter att barnen har slutat skolan så beger vi oss till Göteborg hela familjen. I look forward! Ska bli så mysigt att träffa Michella och Johan men också att få komma iväg hela familjen och lyxa till det med hotellfrukost och så!
Nu ska jag packa och sedan sova!
Det mastodonta mötesdagen är över! Jag överlevde.
Hur stor son har man när han ska börja med nationella prov!?! Känns sanslöst! Vart tog mina små rultiga bebisar vägen? Jag frågade honom om han visste varför de hade nationella prov. "Ja det är väl klart!", svarade han "För att vi ska bli mer nationella." Phu, lillkillen är kvar. Men förstå att nu är det bara en tidsfråga innan han börjar diskutera ekonomi och politik vid matbordet. Jag måste bli mer påläst!
Nu ska jag göra klart en fin presentation som ska presenteras för kanadensare i morgon.
Sitter hemma och dricker kaffe och laddar för en dag proppfull med möten. Någonstans däremellan ska jag hinna klämma in lite jobb också. Avslutningsvis blir det en tretimmars workshop. Inspirerande dag men jäklar vad trött jag säkerligen kommer att vara. Blir till att däckad i soffan sen.
Nu sista slurken och några djupa andetag sedan får Miffy (min nya bil, barnen har döpt den) ta mig hela vägen till Akalla för denna innehållsrika dag.
Förra veckan var galet jäkla jättejobbig och eftersom jag får så mycket frågor så tänkte jag att jag får öppna mitt första inlägg på länge med att berätta om det.
Så, i onsdags vände sig tillvaron lite uppochner. Jag var på jobbet när Christian ringde mig. Han var grymt sliten med enorm huvudvärk. Jag till och med hörde hur ont han hade och han orkade liksom knappt prata med mig. Han sa att han skulle åka hem och vila och att han hade bokat en tid på vårdcentralen på eftermiddagen. Det kändes inte rätt någonstans för mig, under alla år som vi har varit tillsammans så har han nästan aldrig varit sjuk. Jag sa att han borde åka till sjukhuset om han hade så ont. Han orkade inte prata mer och jag fick lägga på med världens klump i magen. Några minuter senare så ringde han igen och sa att han skulle åka in till StGöran.
Där togs han runt på en massa röntgen och sådant och jag fick följa allt via sms. Ju längre tid det gick desto mer orolig blev jag. Fick inte i mig någon mat alls på mitt lunchmöte och direkt efter det så åkte jag hem. Efter en stund så ringde Christian och berättade att han skulle bli inlagd. De hade hittat något på hans hals. Detta något visade sig vara ett av blodkärlen i halspulsådern som spruckit. Uppkomsten av skadan på kärlet var förmodligen då Christian halkade och slod i örat för 1,5 månad sen. Förra torsdagen körde han sedan ett stenhårt träningspass och trodde att han sträckte sig i hals/nackmuskeln. Men det var alltså då som det brast. Att han fick huvudvärk i samband med det tänkte vi inte direkt på, tänkte mer att han hade blivit smittad av mig och Lovis som var sjuka. Christian hade som tur var undvikit att få en stroke eller blodpropp!
I 2 nätter var sängen bredvid min ångestladdat tom och ovissheten över vad som skulle hända i framtiden var påtaglig. Jag var hemma från jobbet och kunde inte släppa blicken från mobilen. Även om Christian var pigg och levande utan en massa slangar kopplade till sig så undrade jag över riskerna. Skulle jag få hem en tickande bomb? Tänk om jag inte skulle få hem honom överhuvudtaget! Tänk om han får en stroke medan jag inte är i närheten?
Man inser liksom vad som betyder något här i livet. Jag och Christian har massor med kärlek kvar till varandra, orättvist om det skulle behöva sluta så. Att någon i min närhet återigen skulle drabbas av stroke har länge varit min största fasa. Jag har däremot aldrig tänkt tanken att Christian skulle riskera att hamna där. Nu hamnade han på samma avdelning som min pappa låg på efter sin stroke. Och den tiden minns jag verkligen inte med glädje utan med en enorm smärta. Jag minns så väl känslan av att gå ut ur hissen på det där våningsplanet, pappa låg i rum 1, ett kalt rum utan någon personlighet. Christian var på andra sidan och han var pigg och spenderade mer tid i uppehållsrummet än på sitt rum, som han delade med 3 små tanter. Men det spelade liksom ingen roll för det var så nära att jag återigen fått gå till vänster istället, in på ett sådant ångestladdat rum. Alldeles för nära...
I fredags kom han hem till mig igen. Det har aldrig känts så överväldigande att se Christian hoppa in bredvid mig i bilen, eller se barnens glädje över att ha honom hemma, eller att få luta huvudet mot hans axel en fredagskväll i soffan, eller att känna hans arm vila sedvanligt mot min rygg när vi ska somna, till och med att höra hans snarkningar mitt i natten. Det känns överväldigande och tårarna lurar i ögonen bara när jag skriver detta.
Så nu kanske jag är världens jobbigaste människa att leva med för jag är såååå rädd att förlora honom. Min pappa är ju insatt i ämnet stroke eftersom han jobbar på strokeförbundet och han gav mig en text som jag tycker sätter ord på hur jag känner just nu.
"Hur ger man omtanke, utan att inkräkta? Känner oro, utan att övervaka? Manar till försiktighet, utan att tjata? Ger trygghet, utan att minska friheten?
Och det är ju okej att känna sig lite sliten i själen efter att ha gått igenom något sådant här. Som en klok vän sa "Klart att du får älta lite, du har ju varit livrädd!". Men nu känner jag att jag sakta men säkert börjar landa och kan se det som att vi har haft tur och inte otur. Så, med risk för att vi låter lite cheesy, så har jag och Christian nu konstaterat att vi har liksom fått något av en andra chans. Tycker du att det låter töntigt så kan du ju återkomma när du gått igenom samma resa.
Nu ska jag hänga med min familj resten av kvällen.
Ps. Idag fyller världens bästa Michella år! Hipphipp hurra! Du är den finaste vän man kan tänka sig Michi!
Mamma tog med sig Lovis och tog hål i hennes öron idag. Äntligen! Fjärde gången gillt. Lovis har velat ha hål så länge nu så hon var så stolt! Och då blir ju jag stolt också så klart!
Satt och kollade lite på det här programmet om mammor och deras små minimodeller. Helt befängt att de sminkar sina döttrar och håller på kände jag. Så dök min dotter upp från sitt rum med denna look. Ojojoj!
Jag är så sjukt uttråkad just nu! Mitt liv känns liksom inge spännande idag. Det enda jag har gjort som är vettigt är att färga min fasansfulla utväxt. Men den försvann inte även om den inte syns lika väl. Suck! Kan inte någon göra så att något spännande och galet roligt händer i mitt liv typ NU!?!
Fick precis höra ett nytt uttryck för träningsvärk. Christian har ont i benen och när han kom in till mig och Loppan i sovrummet i morse så frågade hon om "hans ben fortfarande var hängiga". Gulligt sätt att säga det på!
Mello må vara en överskattad grej men Loreen är nog min nya idol! Vilket underbart koreograferat nummer!!! Ambra från Bounce har alltså varit i farten om jag uppfattade det rätt. Jag är hursomhelst jätteimpad. Det var ett helt nytt sätt att uppträda. Fantastiskt!
Lovis kan skapa lite extra krydda till oss minsann! Idag har vi fått se en fantastisk dockteater och nu ska hon ha lotteri för oss! Mysiga tjejen!!! Leo sover hos en kompis så ikväll slipper vi se på Gladiatorerna! Melodifestivalen blir det istället. Vet inte om det är så mycket bättre egentligen...