Vardagar och fredagsmys

Att fokusera på mig själv

Kategori: Allmänt

 
Efter mer än ett års fokus på sjuk sambo, barnen, graviditet och bebis så är det dags för mig att ta lite plats igen. Inte för att de andra inte tillåtit mig att ta plats. Det är snarare jag som åsidosatt mig själv. Men nu känner jag att det är slut med det.
  
För någon månad sen läste jag "The golden year" av Hannah Widell och Amanda Schulman, framförallt för att jag älskar deras podcast. Den här boken fick mig att tänka till på var jag själv står i mitt eget liv. Jag kan stolt erkänna att jag redan har kommit en bit på vägen innan boken. Det är en av fördelarna med att gå igenom tuffa tider, man lär sig att värdera det som verkligen betyder något i livet. Kanske hade jag inte behövt en bok men det är ändå skönt att ha något oh framförallt någon att relatera till.
 
Kände igen mig extra mycket i den här texten där Amanda Schulman berättar om hur hon inte trodde att hon förtjänat sitt nya jobb. Jag är exakt likadan.
 
Jag bestämde mig alltså för att också ha ett "golden year" fast på mitt eget sätt. Egentligen kanske det handlade mer om att ta greppet om mitt liv och mina mål. Jag har använt samma struktur som i boken där man utgår från områdena kärlek, välmående, vänskap och jobb. Jag tänker inte dela med mig av mina specifika mål brett, de håller jag för mig själv och för några få utvalda.
 
När det gäller kärleken så kan jag säga att jag är så nöjd som det är nu, jag vill aldrig leva ett annat liv med någon annan. Men vi bestämde redan efter Christians sjukdom att vi måste ta tillvara på alla stunder vi har tillsammans och prata ännu mer. Man kan aldrig prata för mycket! Eller jo, det kanske man kan men det är hur som helst viktigt att vara öppen med sina känslor. Rätt var det är så har man någon form av kris i livet, i vårt fall var det en sjukdom, och då är det så jäkla mycket lättare att gå igenom den som ett par om man vet hur den andra tänker och fungerar.
 

 
Igår tog jag på riktigt itu med punkten välmående där jag själv anser att jag har mest att göra. Jag mår som bäst när jag är i god form och med min bakgrund som gymnast har jag inte behövt anstränga mig så värst mycket för att hålla formen varken när det gäller träning eller kost. Och med åldern förändras så klart detta. Efter denna graviditet har jag dragits med extra kilon som är  svårare att bli av med än vad jag trodde. Det har varit sjukt knäckande för mig som har lite för höga krav på mig själv (japp, det är en annan punkt på listan).
 
Ett av mina mål är att lägga om kosten och komma i form igen. Igår så träffade jag i alla fall en av tjejerna, Sandra, som jobbar på mitt gym för kostrådgivning. För mig är detta ett stort steg då jag är en person som gärna löser saker på egen hand och inte tycker om att vara öppen med mina brister och en av mina största brister råkar vara att jag har lika bra kosthållning som den genomsnittlige amerikanen ungefär.
Men det gick så bra! Inte nog med att jag fick massa bra tips och råd, jag fick lite kvitto på att jag kan lita på mitt eget omdöme och att jag kan mer än jag trodde om detta. Så nu är jag så sjukt taggad att komma igång och hitta tillbaka till min gamla kropp!
 
Vänskap kan jag berätta om i ett annat inlägg, kanske. Jag är så tacksam över de jag har i mitt liv idag men jag kan erkänna att vägen dit inte varit lätt. Som vuxen har jag fått insikter om hur jag själv fungerade i såväl grupper och par när jag var yngre. Insikter som jag önskar att någon annan hade sett och kunnat hjälpa mig med såhär i efterhand. Men jag har också lärt mig att förhålla mig till detta och nu är jag mycket mer självsäker och kan ta för mig i sociala situationer.
 
När det gäller jobbet så är jag så glad och tacksam över att jag har hamnat där jag har hamnat, jag måste bara lära mig att jag har förtjänat min plats och klappa mig själv lite mer på axeln ibland. Sen har jag ju självklart några mål också. Den dagen som jag inte hittar mål för min egen utveckling är det dags att byta jobb som jag ser det.
 
Kanske blev det lite djupt här men jag är taggad för lite förändring och förädling i mitt liv i alla fall. Och jag ser fram emot lite helg med hela familjen omkring mig!
 

12 år

Kategori: Allmänt

Idag fyller min älskade Leo 12 år. Jag kan inte fatta att jag har varit mamma i hela 12 år. Tänk så mycket som händer på den tiden och hur man själv växer med sina barn. Jag var ju bara 21 år när jag fick Leo så självklart har jag vuxit och utvecklats parallellt med honom under dessa 12 år. Det är nästan värt ett eget inlägg, för det är speciellt att vara en ung mamma men taskigt självförtroende.
 
Men idag handlar det om Leo. Det är härligt att se vilken fin kille han har blivit. Han har utvecklats och förändrats men han har också kvar många av sina fina egenskaper som han har burit med sig från början. Som förälder har man ju alltid en förmåga att undra hur framtiden kommer att vara för ens barn, ofta med oro. Hur kommer han se ut? Kommer han ha vänner, flickvän? Hur kommer vår relation vara?
 
Min största skräck har nog alltid varit att man ska tappa kontakten och att mina barn ska sluta prata med mig om livet. Båda mina stora barn har fått gå igenom svåra saker som inneburit sjukdom och dödsfall inom den närmaste familjen. Jag kan känna att det är orättvist att de har behövt uppleva så mycket sådant skit men på samma gång kan jag se hur dessa livserfarenheter har stärkt dem och givit dem, och oss, starkare relationer. 
 
Leo har allt man kan önska hos en son, han är världens bästa storebror, har massor av humor, är öppen och har ett stort hjärta där han alltid gör rum för fler. Han är sig själv till 100% och han står för sina åsikter. Vår relation är bättre än jag någonsin kunnat drömma om och jag ångrar inte för en sekund att jag valde att bli mamma så tidigt i livet!

Wille - dykaren

Kategori: Allmänt

På söndagar går Wille på babysim. Det passar verkligen honom då han har sprattlat som en fisk från första gången vi badade honom. Han sprattlade redan i magen i och för sig, så det var säkert där detta intresse för vatten började. Redan när han var 2 månader så fick vi torka vatten från golv, bord och lampor ja allt som kommit i vägen under hans lilla badstund. Nu badar vi honom enbart på stänksäkra platser. När vi tar upp honom ur vattnet blir han ibland jättearg och skriker som en galning.
 
 
 
 
Igår var det dags för första dyket under vatten. När jag var yngre var jag livrädd för vatten och har fortfarande enorm respekt för det. Jag fick lite återfall (det är ju bra att ha något att skylla på för att slippa bada) och höll mig på land medan Christian fick vara den som fick överraska Wille genom att doppa ned honom under vatten. 3 dyk som slutade med lite beklagan blev det. Direkt efter så somnade han som en stock, tills han vaknade av att vi plötsligt var på innebandymatch och jublade för att syrran gjorde mål! Sedan blev det häng i gympasalen med en massa små söta gymnaster som roade honom. En intensiv dag för en kille på 5 månader 
 
Idag har Wille varit världens tröttaste kille och jag undrar om det inte är lite baksmälla från den intensiva gårdagen. Nu, så här lagom till läggdags, så börjar han däremot piggna till. Jag tycker att det har varit riktigt avkopplande med en trött bebis. Är man en mamma som har legat vaken på natten trots sovande bebis så uppskattar man det enkla i livet, en lugn dag till exempel.
 

Mamma matar och mobilsurfar

Kategori: Allmänt

Jag har hört flera säga att man ska njuta av matningsstunden med sin bebis och titta varandra djupt i ögonen under tiden. Det är ju fint och så. Men jag tror att de flesta ändå passar på att kolla mobilen när man vet att bebisen ändå är nöjd med sin lilla matstund. Två flugor i en smäll är ju aldrig fel. Men det finns ju andra anledningar till att det ibland är bättre att låta bli...
 
"Hallå mamma, här är jag! Nu har du träffat hakan de sista 3 tuggorna. Vissa äter faktiskt med MUNNEN!"

5 alternativa anledningar till att inte kolla på mobilen när man ammar/matar sitt barn

 

1. När bebisen bestämmer att det är han som ska hålla i mobilen och helt plötsligt verkar ha fått sjukt långa armar varpå mobilen flyger sin kos och landar i andra änden av rummet.

 

2. När du kollar Instagram och din bebis lyckas trycka på skärmen så att du har gillat varenda bild i din feed.

 

3. När du får Yatzy och har en riktigt bra slutpoäng på gång och din kära bebis råkar trycka någon helt annanstans på skärmen vilket resulterar i utebliven Yatzy och en jäkla skitpoäng. Om man har kommit till Yatzy på mobilen så har man förresten kollat ganska länge, det är typ sista utvägen om man är rastlös…

 

4. När din bebis har råkat komma åt ljudknappen och höjt till maxvolym så att du hoppar högt nästa gång det ringer. Har inte hänt mig någon gång i och för sig men jag tänkte att om man någon gång skulle ha lite för hög signal på så kanske man kan använda en viss bebis som ursäkt.

 

5. När du är så inne i mobilen att du kanske råkar mata din bebis på kinden istället för i munnen. Det har tyvärr hänt mig en gång. Okej kanske 2.

 

Huset mitt

Kategori: Allmänt

 
 

Igår hade vi bott i vårt hus i exakt ett år. Ett år går fort. Vi har liksom använt oss av ursäkten att vi är nyinflyttade för att slippa undan vissa saker. Typ att sätta hyllor i förrådet ute, och inne också. Vårt hem må se prydligt ut men bakom vissa dörrar är det med andra ord fortfarande kaos. Och tomten ska vi inte prata om. Jag hoppas att det kommer snö snart så vi slipper tänka på den så mycket.

Att gå igenom det här husbygget är en av de mest spännande och läskiga saker som jag har gjort. Då hade jag ändå Christian vid min sida, som kan allt om hus efter 12 år i branschen. På gott och ont. Jag har nog aldrig varit så mycket irriterad på honom som under husbygget heller om jag ska vara riktigt ärlig. Visst jag slapp göra en massa pappersarbete och gå på möten med kommunen och så. Men vissa beslut fattades liksom över mitt huvud och när jag var orolig för saker så började han tjata om hur det var ”en fas som alla kunder går igenom”.

 

 

Eller ett beslut tog jag faktiskt över Christians huvud. Det var när rörmokaren ringde och inte hade fått tag på Christian. Han pratade på med sitt byggarbetarspråk och sedan frågade han vad jag tyckte. ”Jag vet inte”, sa jag, ”Jag fattar ingenting av det du pratade om”. Då försökte han igen, på ett sätt som han själv nog tyckte var övertydligt och pedagogiskt. Jag fattade fortfarande ingenting. ”Vad tycker du är det bästa alternativet?”, frågade jag varpå han glatt fortsatte säga något nytt obegripligt. Det verkade handla om tvättstugan i alla fall. Då tänkte jag att det var skit samma. Jag sa inget till Christian men det var ju lite dumt eftersom han fick reda på att den här gubben hade pratat med mig.

Beslutet jag tog handlade om kranen som skulle sitta på utsidan av huset och jag valde fel. Men jag tröstar mig med att Christian ”mr know-it-all-about-houses” nu tycker att vi skulle placerat hela huset annorlunda. Det tycker jag är mycket värre än att placera en kran fel, haha.

Men han har också varit världens bästa. Jag var konstant orolig för ekonomi, tyckte att det var jobbigt att behöva flytta in hos mamma och pappa och var tveksam till diverse saker. Lägg på lite gravidhormoner på det så förstår du precis vilken mardröm jag var för honom. Allt blev ju superbra i slutändan. Jag älskar mitt hus och jag älskar fortfarande Christian. Vem vet, vi kanske bygger ett nytt hus snart igen!?

 

Move home har med huset på sin facebooksida och när jag såg dessa bilder så insåg jag att vi har massor att fixa med inne också för att få det att se ännu mer ombonat ut. Vilken tur att jag älskar inredningsprojekt! Nästa ut blir en myshörna under trappen, men det får bli efter jul. Mest nöjd är jag med vårt svarta kök.                          

Livet som mammaledig

Kategori: Allmänt

Jag har nu varit mammaledig i lite drygt 5 månader. Många laddar ju upp rejält inför en mammaledighet och riktigt längtar men eftersom jag hade en ny roll på jobbet så var det med lite skräckblandad förtjusning som jag gick hem för att vänta in bebislivet i början av juni.
 
 
Första 2 veckorna av min mammaledighet var jag alltså fortfarande gravid. Snacka om att gå i väntans tider. Det njöt jag faktiskt inte alls av. Jag ville bara ha min bebis och varje dag som gick kändes som två. Jag njöt inte alls av att vara själv hemma på dagarna och jag hade ångest för att inte vara på jobbet, tänkte att de skulle glömma bort mig och inse att de klarar sig utan mig. Jag sov mitt på dagen och vaknade med ångest för att jag hade sovit i stället för att göra nytta. Att ens försöka få medhåll från andra var ju ingen ide. Alla tyckte att jag hade det sjukt lyxigt som bara gled runt på dagarna och fick njuta av sommarens första dagar.
 
 
 

Så, precis efter skolavslutningen, kom vår lilla prins och den där härliga bebisbubblan infann sig och vi fick lära känna vår nya lilla familjemedlem hela familjen tillsammans. Jag och Christian brukar skämtsamt säga att Wille har 4 föräldrar. Det är så det känns, de stora barnen tar ju till exempel upp honom om han skriker när jag är i ett annat rum. De har även försökt sig på blöjbyten men det insåg de båda ganska snabbt att det inte var något för dem. Det är otroligt häftigt att skaffa ett barn till när man redan har så stora barn, men mer om det en annan gång.

När hösten kom och skolan började igen så var det plötsligt bara jag och Wille på dagarna. I början kändes det så tomt hemma. Men på samma gång var det rätt skönt, jag och Wille behövde lite egen tid för att landa i vår nya vardag. Sen kom den, rastlösheten.

 

 

Jag är ju van vid att ha många bollar i luften och att känna att jag åstadkommer saker. Det är supermysig att hänga med Wille, men tiden där emellan, vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till. Jag plockar undan, tömmer diskmaskinen, kollar lite på datorn. Allt med en bakomliggande rastlöshet. Tänker att jag borde ta itu med ett större projekt, typ garderobsrensning eller någonting liknande, men så känns det inte som att det är någon idé eftersom Wille snart kommer att behöva min uppmärksamhet. Ofta slutar det med att jag åker någonstans och tar en fika eller handlar någonting. Sen kommer jag hem och har dåligt samvete för den där garderobsrensningen som jag inte gjorde.

Det kan ju inte bara vara jag som känner så här och vissa dagar har jag inte ett uns med ångest eller dåligt samvete. Då njuter jag faktiskt av att såsa omkring hemma och då och då sno åt mig lite bebisgos på sin höjd.       

Igår var jag på jobbet och hälsade på och då insåg jag att det gör gott att få sakna det stället lite också. Jag längtar efter att börja jobba igen men jag känner mig inte riktigt redo än. Jag vill engagera mig men på en lagom nivå. När jag börjar jobba kommer det vara full fart från start, då är det viktigt att jag känner mig klar med det här livet som jag är i nu. Känns så skönt att ha landat i den insikten i alla fall.

Jag gör ju faktiskt nytta här hemma också. Garderoben har ju, till slut, rensats även om det tog längre tid än vad det skulle gjort utan bebis. Och det är ganska mysigt att sitta här i huset när det är alldeles lugnt och tyst så när som på bebissnarkningarna i bakgrunden. Jag kommer säkerligen att känna mig rastlös även i fortsättningen men jag antar att det går över.  

 

Att börja igen

Kategori: Allmänt

I flera månader har jag funderat och varit sugen på att börja blogga igen. Men så har jag sagt till mig själv att om jag nu ska göra det så ska jag göra det på riktigt, inte bara några få inlägg.
 
Under en period i mitt liv bloggade jag dagligen, eller åtminstone flera gånger i veckan och nu när jag ser tillbaka på den tiden så inser jag att det faktiskt gav mig något att göra det. Jag är inte ute efter att massor med personer ska läsa det, snarare så är det så att jag vill få tankarna och upplevelserna utanför min egen sfär. En blogg känns ypperlig för det ändamålet eftersom jag gillar att skriva och har gjort så sedan jag var liten och drömde om att bli författare.
 
Jag har visserligen skrivit dagbok sedan jag var liten men i den skriver jag bara under de jobbiga perioderna i mitt liv. Då är min dagbok som en psykolog som lyssnar på allt jag har att säga och pennan bara flyter fram utan en enda tanke på språk eller formuleringar. Ibland går jag tillbaka och läser i mina dagböcker och då inser jag att de är skrivna så i stunden, vilket är fint men också lite läskigt. Ibland behöver saker smälta in lite för att man ska få rätt syn på det. Jag har faktiskt skrivit en sida i dagboken till mina barn där jag förklarar hur texterna kommit till. En vacker dag, när jag inte finns så kommer de att kunna läsa i dem och då vill jag ju inte att de ska tolka det som står som mitt konstanta läge.
 
Men det är viktigt för mig att dela med mig av mina känslor även till mina barn. Efter att vi som familj har gått igenom tuffa tider har både jag och Christian, men även barnen, insett att det inte gör någon nytta att inte vara öppen med det. Några av de vackraste och mest äkta stunderna i mitt liv har varit när jag, Christian och barnen har gråtit ihop. Min tro är att barnen blir starkare av att det finns en sådan öppenhet hemma hos oss.
 
Nog om det. Jag satt och läste i bloggen och insåg hur mycket som hänt sedan jag skrev sist. Stora saker, som förändrat mitt liv. På samma gång insåg jag att det inte har gått så jättelång tid sedan mitt sista inlägg. Det är sjukt att inse att man på ett och ett halvt år hunnit flytta, välkomna en ny liten person till familjen och varit nära att förlora sin stora kärlek. Men det får jag berätta mer om i ett senare inlägg. Nu har jag i alla fall börjat blogga igen.

FÄRGVAL - CHECK!

Kategori: Allmänt

Idag såg jag huset med takpannor för första gången och då stod det klart för mig att det ska vara svart. Visade bilden för Christian och han höll med och sa det rakt ut så nu kan han inte ta tillbaka det. Svart ska det va!

SVART ELLER VITT?

Kategori: Allmänt

Med stora affärer kommer stora beslut. Ska jag ha svart eller vitt hus till exempel. Jag har mer eller mindre bestämt mig för svart men ibland så lutar det lite åt vitt...
 

 
Om vi nu bestämmer oss för den svarta, ska vi då måla vindskivorna i samma färg eller ska vi ha dem vita som på bilden? Vi har valt aluminiumfönster så våra fönster är silvergrå inte vita och då känner jag att det kanske är snyggare med allt i svart. Eller?
 
Känns dessutom som att alla hus runt omkring kommer att vara vita så det kanske är lite roligare med ett svart hus som sticker ut bland det vita. Fast jag kan ju inte veta om det verkligen är så att alla hus kommer att vara vita. Vi är ju bland de första som får upp vårt hus.
 
Det här, ska ni veta, är inte lätta beslut att ta...

JAG VILL BARA FLYTTA IN!

Kategori: Allmänt

Jag är redan frustrerad! Jag vill ha mitt hus klart nu nu nu!
 
Har inte varit där ännu idag men snart ska jag åka dit och spana. Idag kanske huset har fått ett tak. Det här resan är så sjukt spännande, en av de största saker som jag någonsin varit med om.
 
Nu är jag sjukt inne på att vi ska försöka bygga en pool på en gång. Känns som att det är lika bra att passa på när man ändå håller på med tomten sen i vår. Vi undersöker läget. Det blir ingen stor och fläskig pool,  utan en liten nätt svensson-pool som matchar vår svenne-banan villa. Tänk, nu är jag till och med inne på trädgårdsplanering!
 
Känns helt konstigt att man har ett hus på plats med inflyttningsdatumet ligger ändå så långt fram.

ETT HUS!

Kategori: Allmänt

 

Helt plötsligt står det ett hus på vår tomt! Jag känner mig jättenöjd med huset, placeringen av det, ja allt! Önskar bara att det kunde vara klart på insidan redan nu. Galet att vi i morse bara hade en platta och nu står det en husstomme där. Snabbt jobbat av våra grymma byggare!
 
Särskilt när man får jobba under dessa omständigheter. Känns som en stabil arbetsmiljö...
Barnen tyckte också att det var jättespännande att titta på huset. Vi gick runt inne och de frågade vilka rum som vi var i. Leo tog kort med sin mobil. Man märkte att det gjorde dem förväntansfulla och glada. Leo framförallt behövde det, han tycker att det är lite tungt att flytta ifrån sina kompisar här i området.
 
Det kommer ta ett bra tag innan huset är klart invändigt men man får ju ändå en helt annan bild av hur  slutresultatet kommer bli när husstommen väl står på plats. När man går runt där på tomten så vill man liksom inte gå därifrån förrän man sett varenda vinkel och vrå utav huset. Många av de visioner jag haft innan stämde faktiskt men det hade ju likagärna kunna varit tvärtom.
 
När det gäller val av husmodell så valde vi att bygga från Trivselhus lite billigare systerbolag som heter Move Home. Man kan ju tycka att det var en självklarhet att bygga ett Trivselhus med tanke på Christians jobb men vi kände båda att vi inte behövde det flashigaste. Vi är glada att vi får ett fint hus och i och med att det är färre tillval så kan vi liksom komma överens smidigt utan att riskera storbråk. Alla val är redan gjorda. De pengar som vi sparar in på att bygga Move istället för Trivselhus lägger vi på carport och tomtarbete. 
 
Det är riktigt hög standard som det är och jag känner mig 100% nöjd med de val vi har gjort i husen. Eftersom Christian känner byggarna väl så känns det också riktigt bra. Några saker kan vi fixa på plats med dem.
 
Nu vill jag bara att de ska komma igång lite invändigt så att jag får se hur det blir. Så kan jag sakta men säkert börja planera inredningen. Det är som att ha en jättestor present framför sig och bara få ta bort en tejpbit i månaden ungefär. Jag har en helhetsbild av vad jag vill uppnå inredningsmässigt men jag har avvaktat lite med detaljplaneringen för att se hur det ser ut när huset är uppe. Förstår att det förvånar er som känner mig. Jag brukar vara ivrigare än de flesta när det gäller inredningsidéer, ibland lite för ivrig...
 
 

GRUNDEN ÄR KLAR!

Kategori: Allmänt

 
Allt bara flyter på och nu har vi en färdig grund. Slät och fin med en massa rör som sticker upp. Tro det eller ej men jag har koll på de flesta av de saker som sticker upp så när Vilma, 3 år,sprang runt på grunden och frågade vad varje pinne som stack upp var så svarade jag mycket pedagogiskt att tex det är här moster kommer stå och diska. På vissa ställen tycker jag att det ser pyttelitet ut och förstår inte alls hur vi ska få plats med 2 sovrum bredvid varandra. Men på andra ställen ser det enormt ut. Som en dansbana!
 
Jag har börjat drömma om huset också. Konstiga drömmar om ett helt annat hus än det vi beställt med de konstigaste tillval man kan tänka sig, till exempel leopardmönstrat kakel i badrummet bänkytor som jag trott ska vara 150 cm som visar sig vara 30 cm osv. Och hela tiden i drömmen går Christian runt och är sjukt nöjd medan min underläpp darrar.
 
Nu kör vi nedräkning till husleverans här hemma, något som barnen tycker är mycket spännande.
 
Och så blir det en himla massa räknande och vändande på slantar för att försöka få till den där carporten så fort som möjligt. Håll tummarna!

Husbygge

Kategori: Allmänt

Efter ett långt break från bloggande så kom jag på att jag vill uppdatera er lite igen. Vi är ju i full fart med husbygget så det känns ju som en ypperlig anledning att uppdatera här också. Vissa som jag vet läser här träffar jag ju inte så ofta och då kan jag liksom hålla er uppdaterade i alla fall.
 
Det är sjukt att gå och vänta på att det ska hända något i flera månader och sedan när det börjar hända något så går det helt plötsligt hur fort som helst. Förra onsdagen när vi var på tomten så hade de satt ut pinnar för att markera var grunden skulle vara. Vi såg ju självfallet detta som ett tillfälle att imponera på framtida grannar vilket vi gjorde genom att visualisera var toaletten kommer att vara. Men ifall att Christian reagerar på att jag tar med denna bild så vill jag bara säga att detta inte alls är vad det ser ut att vara, det är bara en Trivselhusmedarbetare som passar på att göra lite benböj på sin egen mark, där hans framtida toalett kommer att stå...
 
 
Ni får ju i alla fall en bild av hur tomten ser ut med alla pinnarna. Jag kan informera om att varken tomten eller huset ser lika stort ut när pinnarna är utsatta. Enligt Christian/min säljare så är detta en vanlig illusion. Jag får hoppas att han har rätt annars får vi använda Lovis Barbiemöbler för att inreda vardagsrummet...
 
På fredagen togs sedan det första spadtaget, vilket var så stort att vi filmade det. Japp. Filmade. En grävmaskin som gräver. Och sannorlikheten är stor att vi dessutom kommer att visa filmen för er trots att ni är helt ointresserade.
 
 
Sedan blev helt plötsligt min moodboard på RIKTIGT. Så jag tog faktiskt bort en massa saker, som är orealistiska och satte dit inspiration som faktiskt är nåbar. Eller jag ser detta snarare som en inköpslista. För snart har jag ett hus att inreda.
 
 
Igår åkte vi tillbaka till tomten för att se hur det går med grävandet, kanske hade de tagit ett spadtag till tänkte vi glatt. Så kom vi fram till detta!
 
 
Det har ju hänt massor! Rör som sticker ut lite här och var. Jag försökte gissa vad rören var till för men när Christian sa att det rör som jag trodde var ett typ avloppsrör minsann var ett radonrör så bytte jag gissningslek till "Undrar-hur-mycket-kvällssol-grannens-enorma-230kvm-hus-med-dubelgarage-kommer-att-sno-från-vår-tomt-leken". Om de tar mycket kvällssol av oss så ska jag minsann se till att påminna denna granne om att 1. vi är yngre än dem (vilket jag redan råkar veta och ja, Markus, jag kan köra med den ett bra tag till...) och 2. vi har sjöutsikt från vår framsida (förutsatt att ingen bygger för högt hus framför vilket mycket väl kommer att kunna ske). Om min framtida granne läser detta någon gång i framtiden så vill jag bara säga att jag skojar, jag tycker att ni är fantastiska grannar. Man måste ju gardera sig...
 
Loppan var också glad att följa husbygget, men mer för att det fanns maskiner som man kunde klättra på...
 
 
Leo han var på fotboll så han var inte med. Han har varit med på tomten typ en gång och då var hans kommentar typ "mmm det blir ju bra, kan vi åka hem nu". Han kommer att gilla det men jag kan förstå att han har svårt att se  det fina med markarbeten faktiskt.
 
Nu måste jag återgå till jobbandet. Fortsättning följer. Vi har ju pålning att se fram emot, kanske skulle filma det också...

Måndag

Kategori: Allmänt

 
Helgen är slut och det är måndag igen. Det är väl okej, men jag är så galet trött. Jag kan inte somna på kvällarna. Är trött fram tills dess att jag lägger mig i sängen och huvudet blir helt klarvaket. Varför funkar det så för?
 
Det har varit en lugn och skön helg. Min nya grej har blivit att inte göra upp för mycket planer. Tiden fylls liksom ut ändå.
 
I lördags tog jag och syrran med oss våra småtjejer på en spontan shoppingrunda. Vilma tyckte att det var sådär. Lovis börjar däremot bli riktigt intresserad av att gå i affärer. Jag kanske har skapat ett framtida shoppingmonster? Som tur är så är hon, än så länge, väldigt noga med hur hon spenderar sin veckopeng. Hon väljer med stor omsorg bort det mesta och kommer hem med nästan lika mycket som hon hade från början. Väl hemma mötte jag vår kompis Eric och hans sötnosar till barn i dörren, sen hade jag det lugnt och mysigt hemma resten av dagen.
 
Igår åkte jag med Lovis på innebandyträning. Hon är sjukt gullig när hon spelar för hon är så snäll. Om någon tar bollen från henne så fightas hon inte för att ta tillbaka den. Hon har inte ärvt sin mammas tävlingsinstinkt direkt. Det är typ antingen så småtjejerna är eller tvärtom. Och alla springer efter bollen i en härligt kaosartad klunga.
Därefter åkte vi hem och käkade lunch. Sedan åkte jag med mamma och pappa på husvisning och kollade på ett hus som de vill köpa. Det var några stycken på visningen men jag hoppas att de inte var lika intresserade som mamma och pappa. Nu ska de sälja sitt hus, vilket Leo inte tycker är riktigt okej eftersom han ville ha en liten förankring kvar på Gällstaö. Sedan kom syrran med familj över. Jag och Sofia drog till gymmet och körde ett pass tillsammans och sedan åkte vi hem och käkade tillsammans.
 
Nu sitter jag hemma och dricker en kaffe innan jag ska åka in till jobbet. Jag skulle åka direkt efter att jag hade lämnat barnen men det var en sådan fruktansvärd kö så jag beslutatde mig för att åka hem och jobba lite tills köerna avtagit istället. Så gjorde jag mig en kaffe som jag sippar på samtidigt som jag skriver detta. Det är det som är det bästa med mitt jobb. Att jag kan göra så.
 
Nu är min kaffe slut och jag ska sätta mig i bilen och få använda gaspedalen istället för bromsen. Bara en sådan sak
 

När dagarna känns lite tyngre än vanligt

Kategori: Allmänt

 
Ibland är det ju så att det inte spelar någon roll vad man gör eller vad som händer, dagen förblir nedstämd och trist. En sådan dag har jag idag. Det är lika bra att gilla läget och låta det vara en skitdag liksom.
 
När tragiska händelser sker så skakar det verkligen om tillvaron och ens värderingar. Det är ju hemskt att det ska ske något dåligt för att man ska inse saker och ting. Jag är något av en bergochdalbana just nu. Ni vet när man önskar så mycket men ändå inte vet vad man vill. När man sörjer så mycket men inte glädjer sig åt det som varit bra. När man påverkas så mycket av minsta lilla negativa sak men inte alls lika mycket av de positiva sakerna. Det är knäppt, men det går över. Jag antar att man måste må skit ibland för att kunna må bra. 
 
En bra grej som kommer med motgångar är att värdera sina nära och kära. Jag har så mycket fint folk runt omkring mig och det betyder allt. Med alla fina människor i min närhet så kan man ju klara nästan vad som helst. Men nu räcker det med tråkigheter. Nu vill jag bara att bra saker ska hända ett tag så att man kan få sväva på lite moln också. Sen skulle det ju inte skada med lite vår (jag vet att det är ett tag kvar men ändå...). Ja, så vill jag ju sälja huset med en bra vinst och flytta in i vårt nya hus efter ett helt smärtfritt bygge. Och så vill jag att alla i min närhet ska få vara friska. Och att jag blir sjukt vältränad utan att behöva träna massor. Nu gick jag kanske till överdrift. Men ändå...
 
Det kommer att komma bättre dagar.

Här kommer alla känslorna...

Kategori: Allmänt

 
Har hållt mig undan igen. På samma gång som jag avskyr december på grund av all stress som denna månad för med sig så älskar jag ju att få fira Leo och julen och allt som kommer med det. Det är bara så svårt att räcka till som människa denna månad... Sen tar det härliga slut så rackarns fort. Denna jul hände det som inte får hända.
 
Vi var mitt i julstöket. Vi hade haft kalas för min fina brorson Emil som fyllde 7 år och slog oss ned i soffan, som man gör på kvällen. Började kolla på mobilen. Gick in på Aftonbladet och läste "23 årig svenska död i lavin i Verbier". I normala fall hade jag fortsatt att scrolla mig igenom sidan men igenkänningen högg liksom tag i mig. Jag klickade mig vidare och läste. Klumpen i bröstet växte sig större. Det kan väl inte... Sådant här händer ju inte...  Visade Christian för att se om han tänkte på samma sak som jag. Fan, det gjorde han, klumpen ökade sin storlek i min bröstkorg. Vi gick in på hennes Facebook, bara en som hade skrivit "lever ni?" Och länkat till artikeln. Desperat började vi surfa runt för att se om man någonstans kunde få ett namn. Tillbaka till Facebook och där var den, den första RIP-kommentaren på hennes sida. Det kändes som ett vakum, känslan av att någonting har hänt som aldrig kommer att kunna rättas till eller tas tillbaka. Sanningen slog till som en käftsmäll och när telefonen ringde, och vi fick det  bekräftat att det var vår fina Mickis som omkommit, kom tårarna. 
 
Mickis som kom till vår gympagrupp bara 11 år gammal, med världens största leende på läpparna som alltid gjorde sig påminnt. Mickis som alltid var så öppen, engagerad och inspirerande. Hon finns inte längre. Det är helt ofattbart och så sorgligt att jag vill inte vet var jag ska ta vägen. 
 
På senare år hade vi inte möjlighet att ses lika ofta. Senast jag såg henne var i juni och jag grämer mig så över att jag inte hann prata ordentligt ned henne då. Jag hade kunnat ge vad som helst för att bara få byta några meningar till med henne. När vi pratade kom vi alltid in på djupa saker men vi pratade om dem med lättsamhet och kunde sedan släppa dem för att gå vidare med något helt annat. Det var sådan Mickis var, hon lät hjärtat styra henne och det gjorde henne till en beundransvärd person som utstrålade så mycket positiv energi att hon kunde lyfta ett helt rum. 
 
Vi skickade sms till de andra tjejerna och de som vi känner som har stått henne nära. Det var en tung kväll.
 
Det är inte alla som förstår hur nära vi är varandra i vår gympafamilj. Jag ville bara ha mina tjejer nära och det var en så bra känsla när vi möttes upp hemma hos Clara på eftermiddagen efter. Vi satt där, alla som förstår, och vi tröstade varandra. jag trodde aldrig att vi skulle behöva gå igenom något sådant här tillsammans. Men detta har fått mig att inse att jag inte vill släppa dessa tjejer ur mitt liv för allt i världen. Vi har hängt ihop i både med- och motgångar, jag har tröstat och skällt, oroats och glatts, jublat och gråtit, busat och pratat allvar. Vi har setts varandras bra och dåliga sidor och många av dessa tjejer har funnits i mitt liv längre än många av mina vänner. Det är som att ha en bunt extra lillasystrar. Fast en av dom är oss så ofantligt saknad. Våran lilla grupp är en person kort och det kommer alltid att vara en tomhet efter Mickis. 
 
Så tänker jag på Mickis familj och det ofantliga lidande som de går igenom här och nu. De finns ständigt i mina tankar. Härom kvällen hade jag och Lovis filmmys och då när hon låg uppkrupen i mitt knä så blev jag helt överväldigad av känslor. En förälder ska inte behöva förlora sitt barn! Jag lider med dem.
 
Jag har så nära till tårar hela tiden och jag tänker massor på de jag har i min närhet och hur jag ska ta tillvara på relationen med de som står mig nära. Och Mickis kommer för alltid att vara min förebild för hur jag vill påverka min omgivning och hur jag vill att mina barn ska växa upp och bli som personer.
 
Fina Mickis! Jag kommer alltid att sakna dig och minnas dig med glädje! 
 

Nu längtar jag

Kategori: Allmänt

 
Allt vårt julpynt är slitet. Jag skulle egentligen vilja köpa en massa nytt. Men så ska jag ju få ett nytt hus. Då kan jag ju pynta där istället. Så det är ingen idé att köpa något nytt till detta hus utan jag får göra det bästa av befintligt. Det funkar det också. I helgen blev det lite julpynt utöver firandet av Leo. Hittade inget lagom stort fat att ställa mina adventsljus på så det fick bli våra små fat som hör till espressokopparna. Tycker att det blev ganska bra.Lovis fick fria händer att skapa en egen adventsljusstake och hon kör inte på principen less is more i alla fall...
 
Skeden har bara slumpmässigt hamnat där, den tillhör inte julpyntet ska tilläggas.
 
I övrigt känner jag mig rätt sliten just nu. Både mentalt och i kroppen. Jag tror att jag behöver lite julledigt! Det är inte långt kvar nu. Ska bli så mysigt och härligt. I helgen ska jag hänga med min underbara syster. Tänkte kanske baka lite. Jag vill ha en massa gott hemma när det är jul ju!
 
Nu ska jag röja undan lite här hemma och ta ledigt från jobb och allt på riktigt en stund för att börja med min inspirationsbok för nya huset. Det ska bli kul att sätta igång på riktigt. Hoppas att det får mig på lite bättre humör...
 

Himla ont

Kategori: Allmänt

 
Sitter hemma idag och tycker väldigt synd om mig själv. Jag har jätteont i min rygg. Kunde inte sova ordentligt i natt på grund av den där jäkla smärtan som envisar sig med att dessutom stråla upp i nacken och ut i armen. Känner mig nästan invalid. Tur att man kan sitta hemma och jobba i alla fall så slipper folk på jobbet höra mig stånka och stöna och beklaga mig. Resten av familjen flydde fältet fort som attan, vilket jag också skulle ha gjort.
 
Det är något melankoliskt över att vara hemma själv i tystnaden när regnet smattrar mot fönsterrutorna. Jag tror att jag sätter på musik och gör mig en kaffe till så jag inte deppar ihop. Har unnat mig en paus i jobbet för en stund. Tänkte låta mig inspireras lite så att jag får nya krafter. 
 
I kväll ska jag försöka trotsa ryggsmärtan och slå in de få julklappar jag har köpt som ligger i påsar i vår garderob. På förekommen anledning så litar jag inte på mina barn, framför allt inte på den där blonda söta 7 åringen...

Kanske ska döpa om bloggen till bloggtorka?

Kategori: Allmänt

Har återigen hållt mig ifrån bloggen under en längre period. Som vanligt kommer jag att skylla på jobbet, och som vanligt kommer det väl bara att bli detta inlägg och sedan dröja en månad till innan nästa. Men så får det lov att vara. En vacker dag så kanske jag börjar uppdatera som en galning. Vänta ni bara...
 
Vad har hänt då?
 
Jag har som sagt jobbat massor, nästan för mycket. Men jag har gjort lite roliga saker också. jag har...
 
...dansat loss till SHM med världens bästa grannar Jenny-Marie och Marcus (ska ni inte flytta med oss till Älvnäs då, snällaaaa?). Vilken sjukt cool upplevelse det var!!! Jag var inte för gammal, det var massor som var äldre än mig där. Mitt sällskap till exempel...
 
..följt min sons kärleksliv med spänning. Nu har han dumpat alla de 6 tjejer (elle något i den stilen) för att bara och då menar jag BARA ha ögon för Thea. Det är kärlek på riktigt och den är uppenbarligen ömsesidig. Men detta får mig att tänka på att om en 10 åring kan bli så kär så kan han också få sitt hjärta krossat. Jag fasar för den dagen men njuter under tiden av dessa gulliga turturduvor.
 
...varit ute på vår nya tomt igen. Denna gång med Lovis som ville se tomten i dagsljus. "Blir det bra?" frågade jag. "Mhm, jag hittar till Matilda härifrån" svarade hon. Kan inte fatta att vi om ett år bor i ett hus på denna tomt... Overkligt!
 
...åskådat en dansuppvisning med de bästa barnen man kan tänka sig!
 
...tävlat i vår första gymnastiktävling och tagit silver. Blev så stolt att jag nästan fällde en tår på prisutdelningen.
 
...plöjt en massa Mad Men avsnitt och har massor med fler framför oss.
 
...börjat köpa julklappar men framför allt köpt en massa fina presenter till vår lilla kung som blir 10 år på lördag.
 
Det och lite annat har vi gjort.
 

Stora grejer händer

Kategori: Allmänt

 
Tänk att en bit mark kan betyda så mycket. I flera år har vi drömt och letat och nu är vi liksom där... Det är nästan läskigt att det har gått så fort från det att vi bestämde oss. Vi är helt överens, om det mesta. Det känns så naturligt. Kanske är det för att vi har haft tankarna där så länge. Det ska bli så roligt att ge sig in i detta projekt. Jag är galet laddad!
 
Den här veckan har varit intensiv. Jag spenderade måndag till onsdag i Berlin på en konferens. Det var en mycket bra konferens och jag fick presentera en marknadsplan för alla deltagare. Det var riktigt kul och lite läskigt på samma gång. Men det gick bra och jag kände mig lite större efter det.
 
Jag hade sjuk separationsångest i helgen innan jag skulle åka. Tror att det är en följd av allt som har hänt oss i kombination med att jag är lite flygrädd. Men allt gick såklart bra ändå. Jag överlevde både flygresa och att vara ifrån familjen. Jag hade till och med riktigt roligt!