Idag har vi äntligen fått träffa fina lilla Minou! Madde och Marcus lilla underverk. Hon var så gosig och lilla familjen var så fin. Madde och Marcus är och kommer att vara fina föräldrar. Jag känner igen mig själv så mycket i det där. Att vara ung och få barn. Minnena från när vi satt i vår lilla lägenhet med en alldeles färsk liten Leo gjorde sig påminda.

Jag skulle lätt kunna skaffa mig ett till barn, om jag bara fokuserar på fördelarna alltså. Sedan när jag tänker på allt det andra så kändes det liksom inte lika lätt längre även om jag inte stänger några dörrar. Lovis blev mycket hoppfull när Christian kommenterade att jag nog var sugen på en till liten bebis då jag höll i Minou. Hon liksom hoppade till som att hon överraskande nog vunnit på lotto eller något. Jag mötte hennes blick och fick liksom rasera det lilla hopp som hade skapats på ett (kändes det då) ganska brutalt sätt. Där och då, med en sömndrucken bebis i famnen och en liten tjej med sådan förväntan framför mig, hade jag kunnat ge vika för suget. Lovis skulle vara den perfekta storasystern, det vet jag ju!

Madde är liksom som en extra lillasyster för mig och Christian så det är ren glädje att se henne som mamma. Hon har kämpat ska ni veta! Hon är så värd detta!!!


Lovis klappar och önskar att hon fick ha en egen Minou hemma...


Efterlängtat bus med världens bästa Madde!