Idag är det måndag på riktigt och jag lämnade 2 deppiga ungar på dagis och fritids i morse.

Leo hade givit upp hoppet helt om att det någonsin skulle bli lov igen och tänkte bara på den enda nackdelen med att gå i skolan: läxor. Detta gjorde att han i morse satt och deppgrinade i vardagsrummet. Men vi fick honom på rätt köl igen och jag tror att han har haft en toppendag.

Lovis kom till dagis i tron att hon skulle träffa sin bästa polare Oskar men nederlaget var självklart när vi kom dit och Oskar inte var där, inte någon av hennes ordinarie fröknar heller. Det slutade med att jag fick lämna henne gråtandes. Som tur var fanns fina fröken Lisa som haft både Lovis och Leo tidigare så hon tog hand om min lilla Loppan.

Det var i alla fall inledningen på min absoluta måndag. Det kan liksom inte bli mer måndag än så. Därmed konstaterar jag att den här veckan kan bara bli bättre... Och det är ju skönt att veta trots allt.