Sitter och fixar och trixar för att min nya jobbdator ska fungera felfritt. Man vet att man börjar bli haj på detta när man fick hjälpa IT snubben att lägga till den härliga, extra inkorg som jag är belönad med. Snacka om att jag kände mig duktig.


Leo och Loppan var grymt imponerade av denna dator och då speciellt färgen. Den är ju i silver.


"Tänk mamma när jag blir stor och kanske jobbar på Microsoft" sa Leo "Då kanske jag har en gulddator istället. Då kan man typ tjäna 1000 i timmen för att den är av riktigt guld."


Ja, så funkar det ju...


Idag hade jag möte med min nya konsultchef och ibland är världen så sjukt liten. Han är 81:a som jag och det visade sig att vi gick i samma skola när vi var småpluttar (klass 1-3, sen tror jag man klassas som skitunge 4-6, fjortis 7-9 och slutligen ungdom). Han blev lite nostalgisk när jag berättade att Leo går i samma skola och har samma fritidsledare. "Jag kommer ihåg Monika" så sa han. Och jag får träffa Monika nästan varje dag och då inbillar jag mig ibland att jag är liten igen. Vem vet, en vacker dag kanske jag börjar springa runt och leka istället för att hämta Leo. Hoppas att han inte skäms allt för mycket över mig i så fall.


Hörrni! Det funkar ju att blogga från den här datorn också. Otroligt!


Nu ska jag fortsätta med detta en liten stund sen så blir det en powerwalk med fina Marinette. Fan vad hurtig man är liksom.