Vardagar och fredagsmys

TIDEN BARA GICK...

Kategori: Allmänt



Förra helgen var ju en riktig födelsedagshelg eftersom min lilla Loppa blev 6 år gammal. Detta firades så klart med pompa och ståt precis så som krävs för en stor liten tjej. Mycket presenter blev det...


"Jag vet att jag är 6 år för mina fötter har växt", berättade Lovis för mig när vi höll på att förbereda inför barnkalaset på självaste födelsedagen. På lördagen hade vi barnkalas och på söndagen var det familj och vänners tur. Det var en härlig kalashelg.


Och hon har verkligen vuxit, min lilla snärta. Jag kan ju inte längre titulera mig småbarnsmorsa utan numera är jag bara morsa liksom... Det är rätt lustigt hur man ibland kan slås av känslan att man vill stanna tiden, eller gå tillbaka i tiden också för den delen. När mina kottar var små hatade jag de som sa till mig att jag skulle passa på att njuta medan barnen var så små för "rätt vad det är så är de så stora så...". Nu får jag liksom bita ihop och anstränga mig ordentligt för att inte säga samma sak. Jag vill ju fortfarande inte vara en sådan som står och predikar... och mina barn kommer ju dessutom bara att bli ännu större...


Nu har i alla fall liten blivit stor och i måndags när jag skulle lämna henne på dagis då hade hon liksom, bara sådär, vuxit ifrån att hålla handen. När hon ändå höll på att växa ifrån saker så tyckte hon att hon likväl kunde skippa vinkandet, herrejösses sådant är ju för 5-åringar och nedåt.
Men appropå 5-åringar, Lovis blev mycket bekymrad över hur man nu skulle göra med 5-års gruppen på dagis (en liten skara av de äldsta barnen på dagis), skulle hon få fortsätta vara med i den trots att hon blivit 6 år (och är den enda 6 åringen på dagis, det är liksom viktigt att poängtera)? Jag försäkrade henne om att hon skulle få vara med i alla fall. I onsdags, när de hade haft 5-års grupp i vanlig ordning så berättade hon att det inte gjorde något att det kallades för 5-års grupp, för de flesta var ju trots allt bara 5 år, det är ju bara hon som är 6 år (ja, det är viktigt att poängtera som sagt...). Det var ju för väl!


Så mitt i all känslostorm över hur stora mina barn blivit så bara sprang den här veckan iväg. Vad hände liksom? Helt plötsligt är det fredag igen. Vad jag har gjort den här veckan? Jobbat, slitit och tränat. Rätt skönt är det i och för sig att veckorna går fort för då kommer jag snart att sitta i en solstol på Mallis. Lovely!


Idag hämtade jag barnen lite tidigare så åkte vi till Centrum och satte oss på det nya cafét. Jag jobbade och barnen softade. Lovis inledde vistelsen med att doppa ned håret i ett ljus och bränna det, hon lyckades som tur var lägga handen på huvudet och förmodligen hinna släcka det lilla som tagit fjutt. Usch och fy för vad som hade hänt annars. Jag stod och beställde så jag såg inte det hela. Men en rejäl tuss med hår lossnade, det är ju för väl att hon har tjockt hår så att det inte märks. Ja, det är ju för väl att hon inte brände sig heller. Lilla gumman. Leo försökte trösta henne och sa att det rök liksom i håret på henne. Rätt häftigt ändå. Men nej, det köpte hon inte. Inte jag heller för den delen. Jag tyckte att det var riktigt läskigt.
Hur som helst så var det mysigt att få hänga med barnen en eftermiddag, samtidigt som man gjorde lite nytta. Förutom att man fick göra det med en doft av bränt hår i luften, det luktar verkligen inte gott!


Nu ska jag gå och lägga mig! Christian har redan börjat snarka högt... jättehögt faktiskt... frågan är hur jag ska kunna somna i det oljudet?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: