När man går igenom tuffa tider kan man hitta poesi i de vardagligaste situationer.


Typ när ens dotter föreslår att man ska skita i disken. När man frågar henne vad vi ska göra istället så svarar hon "Gosa!" som att det är det mest självklara i världen. Eller när man tror att hon har 2 kompisar hemma så visar det sig vara 7 stycken.

Eller när ens syster kommer förbi för att äta lunch, och tar med sig godsaker!

Eller när man får ett fint SMS från sin bror!

Eller när sonen har duschat och när man säger att han luktar gott så rättar han en och säger att han "luktar man".

Eller varför inte när ens fina vänner skickar ett mail, sms eller chattar bara för att höra hur man mår.


Poesi och kärlek! Tack alla ni som bryr er. Ni är fina och jag är så glad att ni finns!!!


Jobbigast är det såklart för Christian. Jag minns när min pappa var sjuk och spenderade flera månader på sjukhus. All oro, sjukhusmiljö, medvetenheten om hur skört livet är, stressen över att inte räcka till. Det är jäkligt tufft. Jag hade turen att få behålla min fina pappa. Här vet vi redan innan att utgången är en annan. Det är en konstig känsla att veta. Christian är stark och duktig, han är min hjälte. Så mycket som han ställde upp för mig när pappa var sjuk. Det tänkte jag inte på då, då var jag så inne i pappas sjukdom och kampen att få tillbaka honom. Nu vet jag, Christian är MIN hjälte. Nu är det min tur att vara hans.



I helgen tog jag med mig ungarna till skogen och Ekebyhovs slott. Det var magiskt och jag kunde stoppa tiden om jag hade haft makten att göra det. Underbara ungar som bara är här och nu! Ibland önskar jag att man kunde vara likadan själv. Varför ska det vara så svårt egentligen? Det är väl bara att skita i då, sen och såsmåningom och bara vara NU.