Igår var jag på Marinan på tjejmiddag. Det var ett helt gäng med mammor från Gällstaö som samlades upp utan ett barn i sikte på den lokala restaurangen (ett ord som man aldrig vet hur man ska stava så ni får ursäkta mitt eventuella stavfel, idag orkar jag inte anstränga mig). Riktigt trevligt.
När vi satt där och pratade så sa både Jenny-Marie och Emma att de läst på min blogg och så fortsatte de prata vidare. Men jag liksom fastnade på att de läst bloggen. Jag får näsan panik när jag tänker på att det är någon som läser min blogg. Det är liksom skräckblandad förtjusning haha. Vem är ens intresserad av att få en inblick i mitt vimsiga lilla liv?
Igår var det event på jobbet och jag skulle dra lite kort information för deltagarna, ett 50-tal personer. Kul att man då vaknar på morgonen med en enorm finne i pannan, som en extra krydda på min målbrottsröst (ett resultat av några dagars heshet). Det gick bra i alla fall, jag klarade mig utan att gå upp i några oförutsedda falsettlägen med rösten. Kan ha hjälpt att jag drack 3 koppar te innan...
Idag sitter jag i alla fall hemma och jobbar. Mjukisarna är på, finnen i pannan blottad och barnen matade. Det finns påskägg fulla med godis hemma, får se hur länge jag kan hålla mig undan. Just nu lyssnar jag på MixMegapol och my god vad jag gillar Cecilia Blankens. Jag är lite kär rent av.
Nu ska jag sätta på barnen anständiga kläder och bädda sängarna innan jag sätter igång med jobbet.
Vi kastades ju mer eller mindre in i påskhelgen eftersom vi kom hem på självaste påskafton. Frågan är om våra barn ens hade koll på att det var påsk?
Tur att vi har folk runt omkring oss som är noga med stämningen kring helger. Vi måste liksom bli bättre på det. Ja, påskkycklingar och sådant...
I lördags morse när vi kom upp så hade Coco dukat upp en påskdukning till frukost och så hade hon köpt en varsin chokladfigur till barnen. De blev jätteglada.
I söndags bjöd mamma och pappa på påskmiddag. De hade fixat och donat som vanligt och det var mysigt. Pappa hade gjort ledtrådar till alla barnen och gömt påskäggen. De blev verkligen glada när de hittade sina ägg och påskpresenter.
Det var kul att se hur glada barnen blev över sina påskpresenter även om de är ganska dåliga på att leta.
Usch vad mycket man har att göra när man har varit borta. Man vet inte riktigt var man ska börja. Tur att det är en kort vecka. Mjukstart är alltid bra.
Min syster och Viggo kom förbi och fikade en snabbis. Stackars syster. Den där bebisen verkar ha bosatt sig för gott inne i magen. 2 dagar över tiden hittills. Håller tummarna för att det blir snart. Som grädde på moset så snubblade Viggo på en tröskel i söndags vilket resulterade i att han bucklade ett ben i foten. Barn har ju så mjukt skelett att istället för att gå av så böjer det sig liksom. Man gör ingenting åt sådant utan det ger med sig efter ett tag. Men gå på foten det kan han inte. Så han kör en hel varité av kryp- och hastekniker. Lite jobbigt för syrran dock. Man orkar ju inte kånka omkring på en unge när man är övergravid.
Så till min syster vill jag skicka en stor PUSS! Hon är grymt stark och har ett tålamod som jag verkligen beundrar.
Barnen är ute och leker. Tydligen så ska dem gå iväg och hämta Loppans kompis Filippa på dagis strax. Undra just om de har förankrat det med Filippas pappa eller om detta är någonting som de har kommit på själva.
Nej nu måste jag jobba på lite. Barnen har stuckit med grannen till dagis så nu finns inte en enda ursäkt till att pausa haha.
Paris är verkligen en sjukt härlig stad! Framför allt var det skönt att spendera tid med familjen långt bort från vardagen. Det behövde vi verkligen.
Vi hade däremot otur med vädret och att Lovis var lite småhängig hela veckan. Resan hem var inte den bästa eftersom Lovis inledde den 1,5 timme långa bussfärden mot flygplatsen med att kräkas ner sig. All hosta och slem gjorde liksom sitt. I övrigt gick det bra till slut även om det var lite stressande.
Eiffeltornet var vi vid men vi kunde inte åka upp eftersom det var kallt, blåsigt och regnigt. Varken vi eller barnen kände för att stå i kö ute i en timme för att åka upp och frysa. Leo var minst lika nöjd över att stå under det och tyckte att det var mäktigt ändå. Vi gick och satte oss på ett café i stället sedan tog vi metron till Les Halles som är ett stort inomhuscentrum i centrala Paris.
I och med att Lovis var lite off så fick vi göra många pauser så det blev mycket café-häng under hela resan. Men det kändes ändå bra. Vi vet ju att vi kommer att åka tillbaka till Paris eftersom vi har familj där. Middagarna spenderade vi hemma hos Coco i förorten. Det var verkligen mysigt att få spendera lite tid med henne och hennes familj också.
När det var dags att åka hem blev Leo jätteledsen och ville inte. Han grät floder och gav ifrån sig citat som "Jag kommer alltid minnas Paris" och när vi satt på planet och skulle lyfta så var det dags för tårar igen. Stackaren, vi fick lova att köpa "fransk frukost" när vi kom hem och då kändes det lite bättre.
Vi kom hem mitt i påskhelgen men den får jag berätta mer om i morgon, nu ska jag softa i soffan. I morgon är det jobba hemma som gäller.
Flygresan gick toppen. Vi var lite oroliga eftersom det var lange sen Loppan flog och hon dessutom varit hangig. Men hon alskade det! Annu battre var det att komma hem till kusinerna som visade sig ha ett helt lass med gamla Barbie och PollyPocket hemma. Nu vill hon typ inte lamna huset. Nu ska jag rota fram ett par leopardskor.
Sen far vi se om vi kan locka ut familjen pa en prommenad.
Det har tangentbordet ar helskumt. Saknar som du marker nagra bokstaver ochsa har andra bokstaver bytt plats. Helskumt!
Oj, helt plötsligt fick jag ett ryck idag och gick på husvisning. Spontant och själv med barnen eftersom Christian jobbade. Fiiiiint hus var det. Jag blev sugen...
Men, som jag brukar säga, överallt där det finns någonting som jag tycker är fint finns det också en man som ska övertalas. Lite dålig timing bara eftersom vi åker till Paris på tisdag. Det är inte så att man hinner besöka banken och så vidare men drömma kan man ju alltid göra. Sen är det ju toppen när drömmar blir till verklighet... OM de blir det alltså...
Barnen kände sig som hemma i huset i alla fall. "Mamma får vi leka kurragömma fast utan att röra något?" "Mamma får man låna toaletten?" "Mamma får man leka med de där grejerna?" "Mamma får man ligga i sängen?" Svaret var så klart nej på samtliga frågor, förutom toalettfrågan. Men det visade sig att det inte låg ett behov bakom den frågan, den var bara helt appropå.
Igår träffade jag Kristin i Vällingby. Vårt mission var att hitta 60-tals kläder till uppvisningen. Det gick så där. Allt jag kom över som hade med 60-tal att göra var ett par solglasögon (här på min egen modell Christian)
Suddig bild...
Men jag hittade en riktigt snygg kavaj som ska invigas redan i morgon! Trodde inte att man kunde längta så efter att få ha på sig ett plagg. Det är nästan löjligt. Min telefon spelade ett spratt med oss och hade ställt om sig så vi fick bryta mitt i fikat, slängde i oss kaffet som om det var en nubbe och sprang åt varsitt håll, skitstressade. Väl i bilen så upptäckte jag att det var bara min mobilklocka som hade hoppat fram en timme. En typisk Johanna-grej.
Loppan är hängig och har feber. Idag har hon som tur är varit lite piggare så jag hoppas att hon hinner bli frisk till på tisdag. Nu ligger hon och sover i soffan.
Nu måste jag gå och pussa på henne så att hon vaknar. Vi vill ju att hon ska sova i natt också.
Sitter och letar bra shoppingtips i Paris. Myntet har inte trillat ned för mig ännu. Vi ska åka till Paris på tisdag men jag fattar det liksom inte. det är för mycket annat som snurrar i huvudet just nu. Så, nu försöker jag släppa stressen och i stället fokuserar jag på Paris och shopping, så kanske myntet trillar ned till slut.
Jag behöver verkligen stanna upp och få lite distans. Ska verkligen bli skönt att få komma iväg. Overkligt men skönt...
Det blir definitivt en sväng till Colette. Inte bara för att Christians syrra heter så utan för att det är en butik som rekommenderas av många.
Nu ska jag krypa upp i soffan brevid Christian och vara lite ynklig. Jag behöver kramar och kärlek. Men framförallt så behöver jag lugn och ro. Och kanske ett glas vin...
Nu har jag bara 2 arbetsdagar kvar innan vi åker till Paris. Känns skönt. Just nu är jag såååå sliten. Som lite extra krydda på moset så var Lovis vaken i natt och hostade, ja hon hostade när hon sov också så jag var vaken mer än henne. Idag sitter jag hemma och jobbar och Loppan får ligga och softa på soffan. Igår var inte en bra dag så nu lämnar jag den officiellt bakom mig.
En bra grej var att Christian också fick tillbaka på skatten. Jihooo! Vi är rika!!!! Eller, ja, rikare i alla fall.
Igår pratade Christian med Coco (syster i Paris). Paris hade bjudit på 18 grader och strålande sol, träden har börjat slå ut. Men jag vågar inte ropa hej ännu. "Packa tunna jackor", sa Coco. Jag är svensk och litar därmed inte ett dugg på väderprognoser, så jag packar en tjock kofta också.
Nu ska jag jobba en stund innan det är dags att skjutsa Leo till skolan.
Idag satt jag hemma och jobbade. Det var härligt. Lite balsam för själen på sätt och vis.
Först kom pappa in och satt hemma hos oss medans städerskan var hemma hos dem. Han hade med sig datorn och där satt vi i varsin värld med en varsin kopp kaffe. Mysigt faktiskt.
Sedan ringde Sofia och tittade förbi. Så då satt vi helt plötsligt 3 personer i olika världar med varsin kopp kaffe i handen. Ännu mysigare.
Jag och Sofia tog en sväng runt ön. Jag uppskattar verkligen att få sådan här tid med min syster utan barn i närheten. Hon är utan tvekan en av de viktigaste personerna i mitt liv. Först fick hon gå och låna ett par skor från mamma. Det blev en fantastisk kombo. Gravidmage, leggings och gympadojjor.
Hon är fin min syster! Snart är det bebisdags! Här ovan skådar ni en gravid kvinna som inom loppet av några ynka veckor kommer att ha en liten bebis snusandes i famnen! Jag längtar!
När vi kom tillbaka hem så möttes vi av denna syn
Det har verkligen varit en mysig dag. Jag har jobbat och fått massor gjort på samma gång som jag har hunnit få massor med tid att bara få vara med de jag tycker om. Det är fördelen med att jobba hemma.
Jag är tillbaka. Det var så länge sedan jag bloggade att jag nästan inte kom ihåg mitt lösenord.
Jag har haft en dålig period. Min magkatarr har kommit tillbaka tack vare att det varit så stressigt på jobbet i kombination med att jag ställer höga krav på mig själv. Nu håller jag på och landar igen och försöker anpassa mig och bli lite bättre på att planera min tid och framförallt på att ta hand om mig själv. Sist jag mådde så här så var jag på ett jobb där jag inte trivdes, då ville jag bara lägga mig i fosterställning och gråta. Nu är det helt annorlunda, jag vill kämpa och jag har redan rest mig upp. Skön känsla mitt i allt det osköna.
Nog om det. Jag ska berätta om några saker som gör mig glad just nu.
I helgen hade vi kalas för Lovis. 2 stycken faktiskt. Det var mysigt och min lilla diva njöt av sin stund i rampljuset. Det gjorde mig glad.
Min syster har återigen börjat blogga. Hon är bäst på att blogga! Seriöst bäst. Jag blir glad av att läsa hennes blogg.
På tisdag åker vi till Paris. Det gör mig glad.
Jag får tillbaka MYCKET pengar på skatten. Det gör mig också glad. Men det förståss, vi har ju inte fått Christians besked ännu och det kan ju i värsta fall jämna ut mitt. Haha, men jag passar på att njuta av stunden.
Våren närmar sig. Det gör mig glad.
Nu ska jag jobba lite. Sitter hemma idag. Fönstret är öppet och fåglarna kvittrar utanför. Jag känner att jag är på väg tillbaka. Sakta men säkert. Senare kanske jag laddar upp lite bilder från helgen.
Idag känner jag mig totalt avslappnad och har äntligen hittat tillbaka till mig själv efter att ha känt mig låg under en period. Tänk vad lite tid med barnen kan göra!
Jag inledde dagen med att jobba hemifrån på förmiddagen. Skulle egentligen ha åkt in och varit med på ett möte (ytterligare en lansering som står och knackar på dörren) men jag kände att jag ville utnyttja min tid lite bättre så jag beslutade att hoppa över mötet och använda den tiden till att jobba effektivt istället. Bra beslut, för jag fick massor gjort.
Barnen var hemma och såsade omkring i pyjamas fram till lunch. Det gillade de! Jag med för den delen!
Fast sen tyckte vi att det var dags att rycka upp oss och ta en prommenad i det underbara vädret. Vi bestämde oss för att gå ned till sjön och kolla om isen låg kvar (som om det var några tvivel, vi har Finlandsfärjor som sitter fast i isen liksom...).
Leo hade brådis ned till sjön.
Det hade inte Lovis som satte sig och vilade på snövallen intill vägen.
När vi kom fram till badplatsen så möttes vi av detektiven Leo (som typ redan hunnit vara där i 5 minuter) som hade upptäckt ett mystiskt försvinnande. Jag och Lovis var tvugna att blunda för inte nog med att försvinnandet var mystiskt, det var en överaskning också!
Var är bryggan!?!
Leo var tvungen att hämta utrustning i sjöboden. Här skulle det utredas!
Det var en härlig prommenad som fick all stress att bara rinna av mig. Efter det åkte vi till Troxhammar och fikade. Jag är så glad som har de här två härliga ungarna i mitt liv, det hade ju varit sjukt trist utan dem (även om Christian är lite som ett tredje barn haha)! Jag är ju så klart överlycklig över min fina sambo också, bättre går verkligen inte att hitta. Sen är det dagar som denna som man förstår varför man bosatte sig på landet.
Nu ska jag sätta mig framför TVn och invänta Christian som är på AfterWork.
Satt och letade efter bilder igår och då hittade jag en massa godingar. Så nu har vi haft en riktig nostalgitripp. och kollat igenom massor tillsammans med barnen. Herrejösses, går tiden så här fort? Måste blli bättre på att bromsa in och bara njuta.
Jag önskar att jag kunde visa er alla, men jag får välja ut några stycken.
Leo, 2,5 år, fångad i luften på gympaläger i Danmark
Lovis, pytteliten.
Kanarieöarna
På läger i Italien.
Shit, det är svårt att inte få en tår i ögat när man ser så här gamla bilder. Nu sitter man liksom och kollar på dem tillsammans med sina barn. "Vad söta vi var när vi var små" säger de. Då har man stora barn.
Nu ska jag kolla vidare innan det blir läggdags. Bara lite till...
Bara minuter kvar till en riktig mötesdag på jobbet. Vi ska planera och prioritera. Det kommer bli bra och förhoppningsvis lugnare. Den här dagen känns allting lite lättare på något sätt. Skönt. Kanske är det idag det vänder?
Igår jobbade jag hemma på eftermiddagen med fullt med ungar i huset. Det var mysigt. Så jag lekte Super-MOM och stekte pankisar. Jag gillar det :).
Min fina syster tog hand om Leo igår. Nu är det inte långt kvar minsann. Snart får jag sniffa bebis. Kan inte fatta hur stora mina egna barn har blivit. Sanslöst. Snart fyller Lovis 5 år. Igår hittade jag mycket gamla bilder på mina små godingar. Tiden har rusat men det är ju lite charmen i det här me att ha barn också. I kväll ska jag gräva djupare tillsammans med Lovis har jag lovat, och kolla fler bilder. Längtar!
Detta har nog säkerligen varit den lugnaste helgen sedan, ja, jag minns ärligt talat inte när vi senast hade det så lugnt. Vi har i alla fall konstaterat att vi behöver ta sådana här helger oftare.
I fredags åkte jag tidigt från jobbet för att skjutsa Lovis till dansen. Medan hon rockade loss så satt jag och jobbade lite på caféet brevid. Leo gjorde mig sällskap och såsmåningom även Emelie. Nu är jag tillbaks på samma kafé fast med Lovis som sällskap eftersom det är Leo som dansar. Men inget jobb idag inte.
Igår var vi en sväng till Sollentuna Centrum och kollade. Vårt främsta mission var att köpa jeans till Leo. Ungen har lyckats med bedriften att inte äga ett enda par byxor utan hål i. Hittade ett par ascoola jeans på H&M. Hittade ett par coola jeans till Lovis också. Ska nog köpa dem till henne i födelsedagspresent.
Mina fina killar på fikapausen
Barnen tömde sina spargrisar och fick ta 200 kr av dessa och spendera dem fritt. Leo köpte lego och Lovis en massa pyssel. De var väldigt stolta över att betala allt med egna pengar. Gulligt!!!
Sen var det hem och äta pizza och chips och kolla Melodifestivalen. Jag älskade Anna Bergendals låt!!!
Nu ska vi snart gå och hämta upp Leo sen ska jag och barnen åka hem till min fina syster och Viggo och fika lite. Ska bli mysigt, jag har värkligen saknat Sofia och jag behöver tanka lite systerkärlek. Har känt mig nedstämd den senaste tiden. Vill bara bli pigg och glad igen. Syster brukar kunna hjälpa en att få lite distans.
Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag dragit iväg till solen och inte kommit hem förrän det var vår här hemma.
Men nu har jag ju inte det så det är bara att sluta drömma och finna sig i att jag får ut med snön tills den behagar smälta.
Men det är ju så svårt att inte vara bitter. Jag har hittills spenderat typ en hel arbetsdag i bilen denna vecka.
I morgon blir det i alla fall jobba hemma. Ska ha utvecklingssamtal med Leo och hans fina fröknar. Dessutom så kommer äntligen en målare och börjar med våra fönsterpartier. Längtar tills det blir klart!
Jag vågar inte riktigt åka hem... Det är tjockt med trafik utanför fönstret och alla på kontoret snackar om vilket kaos det är i trafiken just nu. I normala fall brukar kontoret eka tomt vid den här tiden men nu är det andra bullar. Bullar finns det förresten över från ett möte. Jag kanske ta med mig en i bilen. Jag är hur som helst beredd på en lång resa hem.
Nej jag gör't! Jag åker hem! Längtar efter min fina sambo och mina barn!!!
Jag tycker ärligt talat att det får räcka med snö nu. Idag fick Christian gå upp på taket och skotta. Nästa hus ska ha tak med mycket lutning så att snön bara rinner av.
Vi har haft en lugn och skön helg!
I går åkte vi hem till Frederic och Carro på en spontanlunch. Det var både mysigt och gott! Sen dumpade jag Christian hos hans kompis och åkte hem med ungarna i snöovädret. Väl hemma kom mamma och pappa in och vi åt middag och kollade Melodifestivalen.
Idag var vi ute och skottade. Sedan åkte jag och Leo till Troxis för han skulle prova på Funky-Boys, streetinspirerad dans för killar. I bilen var han nervös. Jag satt och pladdrade på om dansen tills han bad mig att inte berätta mer för att han var nervös. Haha, pladder-morsan liksom. Han ÄLSKADE dansen. Det första han sa när han klev utanför dörrarna var "Mamma det här vill jag göra jämt!". Så himla kul!
Medan Leo dansade satt jag på ett café. Det är så bisarrt hur man kan stressa upp sig över konstiga saker...
Här sitter man på ett café och har lite egentid. Egentid som är få föräldrar förunnat. Vad gör då jag av min egentid!?! Jo, jag bläddrar snabbt igenom min FamilyLiving (varför tog jag med en tidning som jag redan läst flera gånger?), skickar ett sms, skriver och skissar lite. Var 3e minut kollar jag på klockan som tycks gå väldigt långsamt. Konstigt nog känner jag mig stressad över att ha tid för mig själv och känner att den måste jag ta tillvara på, på bästa tänkbara sätt. Men jag vill ju egentligen bara veta hur det går för Leo och åka hem och bara vara med familjen.
Nu ska jag snart åka och dansa lite. Det ska bli rolig egentid!
Jag tog helg lite tidigare idag eftersom jag skulle ta hand om min lilla sjukling. Leo låter som att han har dragit en flaska whiskey och sedan rökt ett paket cigaretter. Som den onda mamma jag är så tvingar jag honom att prata hela tiden för att jag tycker att det låter så gulligt fast jag vet att han egentligen borde hålla tyst.
Snart är det dags att åka med Lovis till dansen. Jag hoppas och håller tummarna för att det går bättre den här gången. Förra gången var vi tillbaka på ruta ett... Nu är muta inhandlad och jag håller på att peppar henne för fullt. Heja Lovis. Peppar inte pressar...eller? Gränsen är ju hårfin.
Appropå det så har min dotter blivit en riktig moderäv. Hon älskar kläder och hon vill gärna själv vara med och bestämma. I går när hon skulle till gympan fick hon ett utbrott över den första outfiten jag lade fram. "Alla kommer tycka jag är skitful!" Så sa hon, Lova 5 år... Om hon är så nu, hur ska det bli i tonåren. Nu ska jag sätta upp hennes hår. Får se om jag får vara med och ha en åsikt om vilken frisyr det ska bli. Nu har hon i alla fall tvättat bort den chockrosa ögonskuggan...
